I Expressen, under rubriken Språket ger barnen makten i familjen, skriver idag Cheko Pekgul en tänkvärd artikel. Men några meningar i artikeln får mig att haja till och tänka att just när det gäller detta så är han helt fel ute. Han skriver:
"Under den tid jag har ägnat mig åt reportagen har jag mött föräldrar som är livrädda för att socialen ska ta ifrån dem deras barn. Jag förklarar att i Sverige får man inte aga barn men i övrigt är det föräldrarna som bestämmer tills barnen är 18 år gamla och att det faktiskt inte är lätt för de sociala myndigheterna att ingripa och ta barnen ifrån föräldrarna."
De föräldrar som Cheko Pekgul mött och som är livrädda gör att socialen ska ta ifrån dem barnen har helt rätt, de har alla anlednig att vara rädda. Cheko Pekgul själv har helt fel när han säger att "det faktiskt inte är lätt för de sociala myndigheterna att ingripa och ta barnen ifrån föräldrarna". Tyvärr.
Läs mina artiklar under rubriken Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten. Läs nerifrån uppåt och se hur det gått dels i ett antal fall där jag själv varit ombud för familjer; dels i ett antal fall som skildrats i media. Det finns som sagt all anledning i världen att vara livrädd och allra livräddast ska de föräldrar vara som på något sätt avviker från den svenska huvudnormen – troende kristna, människor med utländsk bakgrund, handikappade men också bidragsberoende som kommer i kontakt med socialen på ett annat sätt än andra, människor som har barn på dagis och sådana som kanske har ovänner som anmäler dem anonymt för något som antingen inte ens är sant eller som i andra länder inte skulle föranleda ett sådant jätteingrepp i en familjs liv som det är när man skiljer barn från föräldrar.