Insändare i Expressen de 29 december.
Ett antal värdetransportrånare lagfördes inte för att domstolen inte anser att det är styrkt att de hade för avsikt att begå rån. Vad trodde domstolen att de här männen, som dessutom redan var kända av polisen, hade tänkt göra med sina stulna bilar, vapen, kofötter, polisradioapparater och uniformer? Åka på picknick? Läs här.
När ungdomar som begår brott – allmänfarlig verksamhet, skadegörelse och i värsta fall vållande till annans död genom att skjuta raketer mot tunnelbanan och människor, vad gör det officiella Sverige då? Jo, stänger tunnelbanestationen så att alla andra utom de kriminella ungdomarna blir lidande! Straffar hederligt folk och låter dem som stör och förstör – och begår brott – fortsätta med sin verksamhet. I Dagens Nyheter den 29 december berättas att i Hovsjö, en stadsdel i Södertälje, ropar polisen på "någon ny lagstiftning" när ett tidningsbud blir jagat och attackerat kl 5 på morgonen av ett gäng som skriker: "Nu kommer tidningsbudet. Vi skjuter ihjäl honom!". Polisen ropar alltså på ny lagstiftning i stället för att använda sig av en redan befintliga och omedelbart gripa och lagföra dem som jagar och hotar en oskyldig människa. Hur kommer det sig att utbildad svensk polis inte känner till att det redan finns lagstiftning som ger dem inte bara rätt utan även skyldighet att gripa dessa förövare? Eller är det kanske så att Polisen bara struntar i det och i så fall: vad ska vi då med Polis till överhuvudtaget om de ändå inte bryr sig om att göra sitt jobb? Samt: begår inte Polisen någon form av brott eller underlåtenhet eller tjänstefel när den inte ingriper där brott begås???
Inom verksamheter som t.ex. SIDA kan man utan risk för att "åka fast", missköta hanteringenav statens (skattebetalarnas) pengar genom att inte utföra den noggranna kontroll av vart medlen tar vägen, som svenska folket har rätt att kräva. När felaktigheter uppdagas (av Riksrevisionen och grävande journalister), är det aldrig någon som har ansvar eller bär skuld för det. Miljoner, kanske miljarder, skattekronor som hellre kunde ha gjort stor nytta i Sverige, har genom åren försvunnit "spårlöst" och Gud vet vilka fickor de hamnat i. Men ingen ställs till svars inom SIDA. Där är det, som en konsul med ansvar för biståndsarbete på ett svenskt konsulat i ett biståndsmottagarland skriver i ett brev efter att en samarbetsparter som fått massor av svenska pengar gått i konkurs: "business as usual".
Myndigheters övergrepp mot 92-åringar som inte får flytta till äldreboende och mot familjer där man antingen för lättvindigt eller inte alls, trots behov, tvångsomhändertar barn är så vanliga att det ter sig som om de blivit norm i stället för undantag. Myndighetspersoner "can get away with anything" genom att a) hänvisa till sekretessen, b) säga att "då får du väl överklaga" eller "då får du väl göra en JO-anmälan". Och vad har den vanliga människan i Sverige att sätta emot sådana maktpåvar? Inte mycket.
Kriminella utlänningar som sökt asyl och begått grova brott som mordbrand och våldtäkt släpps ut på gatan efter avtjänat straff i stället för att utvisas, trots att de dömts till livstids utvisning i domstol. Med nästintill 100 %-igsäkerhet fortsätter de sedan att begå brott eftersom de inte har uppehållstillstånd och därmed omöjligt kan leva ett hederligt liv. Läs bl.a. här.
Människor som sparkar ihjäl andra människor går inte sällan fria. Just nu pågår fallet med de fyra, fem ungdomar som sparkade ihjäl den 16-årige Riccardo Campogiani. Deras advokater gör allt för att dessa "barn" ska gå fria trots att de sparkat ihjäl en medmänniska. Läs bl.a. här men också här. Och i en liten notis i Svenska Dagbladet den 22 augusti kunde man läsa om en 17-åring som sparkade en medvetslös man i huvudet under en minut och – i princip – går helt fri! Läs här.
Det är oerhört skrämmande att Sverige blivit ett land dit man kan smuggla in tusentals människor och ytterst sällan riskera att åka fast. Och om man åker fast så blir det några månaders fri kost och logi på ett svenskt fängelse och sedan kan man fortsätta med verksamheten. Under tiden i fängelset kan man skratta gott åt korkade svenskar och veta att ens kompanjoner där utanför håller verksamheten i gång. Resultatet av all slapphänthet och laglöshet på migrationsområdet överhuvudtaget kan vi ana redan nu, men de oerhörda konsekvenser det faktiskt för med sig kommer att bli mycket tydligt synliga inom några år, max ett decennium. Och då är det för sent…
Sverige är inte längre ett folkhem, det är inte ens en rättsstat. Det är ett land där poliser är rädda och ständigt ropar på "mer resurser" när det ju är de själva som borde vara den största resursen. Det är ett land där Polisen ropar på "någon ny lagstiftning" när brott sker i deras distrikt (som i Hovsjö, Södertälje). Det är ett land där begreppet "personligt ansvar" tagits bort ur lagstiftningen för över 30 år sedan och inte heller finns som ett självklart begrepp i vardagen. Ett land som redan nu på sätt och vis kan kallas "laglöst", som i varje fall är mycket osäkert på den s.k. rättvisans område. Ett förlovat land för brottslingar och ljusskygga element. Och för dem som genom att betala smugglare höga belopp kommer hit med falska namn, falska handlingar, falska historier och inte sällan falska nationaliteter och stannar här trots att de varken har asyl- eller andra lagliga skäl för att få uppehållstillstånd. (OBS! Jag talar inte om dem som har rätt enligt utlänningslagen att stanna här – bara så att inga missförstånd uppstår. Vilket det lätt gör när man talar om asyl- och migrationsfrågor…)
Listan på vansinnigheter kan göras hur lång som helst. Och "ingen dager synes än", d.v.s. någon ljusning är inte i sikte, tvärtom.