En bloggläsare som själv har erfarenhet av fängelser, har skickat följande tänkvärda text:
Jag såg ett nyhetsinslag häromdagen om regeringens förslag om att psyksjuka ska kunna dömas till fängelse istället för till vård. I reportaget så togs det upp att när de psyksjuka har avtjänat sitt straff släpps de ut i samhället direkt. Tanken är ju att ingen ska kunna begå grova brott och åberopa att han/hon varit psykiskt sjuk och sedan helt plötsligt bli frisk efter några månader och då bli frisläppt.
Men de som lade fram det nya förslaget hade nog inte tänkt på att en del kanske inte blir friska efter den tid de suttit frihetsberövade och att de därför går ut lika sjuka som när de kom i fängelse och direkt begår nya brott med fara för liv och lem för "tredje man"!
Idag döms ju de som konstateras vara psykiskt sjuka till psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Om jag förstått det hela rätt så är det så att om man inte blir frisk så kanske man aldrig blir frisläppt. Och i olika fall behövs förstås olika lång vårdtid. Detta kan ju inte en domstol bedöma i förväg, i form av längd på fängelsestraffet.
Jag vill med utgångspunkt i mina egna erfarenheter belysa det hela i ett perspektiv som regeringen troligtvis inte alls har tänkt på. Jag har ju själv upplevt hur kriminalvården ser ut inifrån och hur den fungerar eller rättare sagt inte fungerar. Jag blir riktigt rädd å alla medborgares vägnar när jag hör att kriminalvården ska "vårda" psykiskt sjuka. På det sätt som verksamheten bedrivs så kommer det bara att skapa ännu farligare människor.
Tänk den kanske inte helt befängda tanken att det är någon som blir felbehandlad och oskyldigt dömd. Eller att en person har varit på fest dagen före, tror sig vara nykter, hamnar i en poliskontroll och blåser, blir haffad och dömd till fängelse. Hamnar i samma cell som en riktig galning. Det kan faktiskt hända då kriminalvården blandar fångar hej vilt. Man är inlåst i en liten cell med en annan människa kl.18.45 till kl. 08.00 – mer än 12 timmar. Under natten är personalstyrkan minskad och om man "flaggar på", alltså ringer på klockan för att vakten ska komma så kan det ta allt från några minuter till en halv timme. Då kan man ha hunnit bli mördad flera gånger om.
Och nu ska ingen säga att det inte finns de fångar som delar cell i svenska fängelser. Jag har själv varit tvungen till detta då det är överfullt. Sedan räcker det med att mötas i gemensamma utrymmen i anstalten. Det slipas matknivar och det slipas tandborstar. Men i vårt vackra, fina, ofelbara land kan ju inte samhället begå några misstag så sannolikheten att det skulle kunna hända är så liten att det liksom inte kan hända.
Vi får ställa vårt hopp till Gud och be att han vakar över oss. Vi får be och hoppas att Han sänder en stråle av verklighetsförankring till våra politiker så att de inte sitter där på sin gräddhylla med skygglappar på sig. De blir ju behandlade på annat sätt än de vanliga medborgarna så det är ingen risk att de blir drabbade själva. Men de kan ju ha någon släkting som far illa eller faktiskt begår brott och hamnar i farliga situationer på någon anstalt. Gud bevare dem då, med det system som politikerna nu föreslår!