Jag upprörs av
vidriga typer som utnyttjar människor från olika länder i Afrika, som betalar dem urusla eller inga löner; som har dem boende i människo-ovärdiga kyffen; som flinar när reportern i Uppdrag granskning, Janne Josefsson, påpekar att det behövs arbets- och uppehållstillstånd för att jobba här. "De har affärsvisa, de är här och köper reservdelar", flinar en Christer Pedersen vid Disab. Och han som har Bongo Städ visar sig inte, han bara utnyttjar människor och struntar i att ens betala löner (och skatter och arbetsgivaravgifter) till människor som är utlämnade åt hans godtycke.

Jag upprörs också av
de båda kvinnorna som stod i studion i slutet av programmet Uppdrag granskning (titta på samtalet efter inslaget här) och uttryckte sig så okänsligt och verklighetsfjärmat att klockorna stannade. Catharina Elmsäter-Svärd (m), ordförande i arbetsmaknadsutskottet i riksdagen, försökte dra politisk poäng åt Alliansen genom att börja prata om att "alla måste ta sitt ansvar, vårt system bygger på att alla tar sitt ansvar". Hon säger: "Om företag inte tycker att de har råd att anställa och om människor inte tycker att de får behålla tillräckligt mycket efter skatt, då är vi på rätt väg genom att vi nu gör det billigare för företagare att anställa på riktigt och att de som jobbar får betala lägre skatt." Men vad i Herrans namn har det med de slavarbetande afrikanerna att göra?

Det förvånar mig storligen att Catharina Elmsäter-Svärd är så här okänslig och att hon inte inser att så här kan hon bara inte säga. I rikstäckande tv på bästa kvällstid. Hur kan det komma sig att hon inte förstår att här går det inte att köra med den gamla vanliga politiska retoriken? Hon yttrade inte ett enda ord av medkänsla med dem som utnyttjats å det grövsta. Hon visade ingen känsla av indignation över att människor behandlas nästan som djur. Inte en muskel rörde sig i hennes välmejkade ansikte. Jag tyckte att det var obehagligt. Och nu ska Catharina Elmsäter-Svärd med sitt prydliga yttre och sitt svala inre bli nytt finanslandstingsråd i Stockholm. Hå hå ja ja! Medkänsla, empati, inlevelseförmåga står tydligen lågt på moderaternas önskelista när det gäller dem som ges politiska toppositioner. Men sådana egenskaper behövs kanske inte så mycket av när man sysslar med finanser.

Och Ella Niia, ordförande i Hotell- och Restaurangförbundet var inte ett enda dugg bättre. Helt verklighetsfrånvänd svamlade hon bara – verkligen svamlade = rabblade en massa ord efter varandra – som inte betydde något alls för de människor programmet handlade om. Hon blev nervös och svarslös ett par gånger, bland annat när Janne Josefsson frågade varför facket kan ha fem personer stående utanför en salladsbar i tre månader där det kanske skiljer en krona i timmen i lön mellan dem som arbetar där och dem som jobbar någon annanstans där det finns kollektivavtal (ett heligt begrepp i Sverige) men inte kan kontrollera det här slavarbetet. Det lyste igenom starkare än någonsin att hon inte bryr sig för fem öre om människorna – utom som blivande medlemmar i facket. Det gäller desperat för facket att få fler betalande medlemmar, inget annat. 400.000 medlemmar har ju lämnat det senaste året, så… Och det gäller att alla (även pyttesmå företag, bl.a. familjeföretag) ska teckna kollektivavtal vare sig de vill eller inte. Och då kan alla tänkbara tvångsmedel, blockader och trakasserier fritt användas.

Vidare upprörs jag av
Landstingsdirektörer som, utan att blinka, tar ut löner på 140.000 – 150.000 kronor i månaden medan sjuksköterskor och annan livsviktig personal har 19.000 – 22.000 kronor och däromkring i månaden! (Se TV4 Nyheterna 13 febrruari). Sparka ut landstingsdirektörerna och det märks ingenstans – utom att staten (skattebetalarna) sparar pengar. Sparka ut sjuksköterskor och människor dör! Där har vi proportionerna och dessa proportioner måste synas i lönekuverten.

Råd till svenska sjuksköterskor: gör som era systrar (och bröder) i Finland: säg upp er allihop. Samtidigt. Och inte bara som en tom gest utan på riktigt. Vad tror ni händer? Ta reda på hur det gick i Finland, det är lätt. Jag kan bara säga att sjuksköterskorna fick rejäla lönelyft: 22-28 % under en fyraårsperiod. Läs mer på finska sjuksköterskefackets hemsida (texten är på svenska).