Det kom ett mejl från en bloggläsare. Så här skriver hon:
Jag hade under årens lopp blivit lite kompis med en gammal irakisk gumma som bodde granne med mig. Vi hade inte haft något gemensamt språk utan vår kontakt inleddes för några år sedan med att jag ville låna hennes gräsklippare. Jag pekade på gräsklipparen och hon nickade och när jag lämnade den den tillbaka stod hon beredd med te och bakelser samt den avlidne makens porträtt. Jag satt med henne, sippade på mitt te och tittade på porträttet.
Nu bor vi inte på något exklusivt ställe utan i hyreslägenheter som åtminstone tidigare ingått i den så kallade allmännyttan. De flesta som bor här är socialbidragstagare. Förra våren, en dag, vinkade gumman med hela handen när jag kom från jobbet. Hon ville att jag skulle komma in eftersom hennes älskade dotter äntligen kommit till Sverige. Dottern, som är äldre än jag, kom hit via UNHCR efter mycket svåra upplevelser under Saddams tid i Irak och senare på flyktingläger i Jordanien. Hon hade uppehållstillstånd redan när hon kom hit i och med att togs till Sverige genom kvot. Hur som helst, hon och jag började umgås, hon är akademiker och kan perfekt engelska. Hon vill skapa en tillvaro i Sverige, få nya vänner och lära sig svenska. Genom mig fick hon en massa nya finska och svenska vänner i grannskapet och vi brukade sitta hemma på hennes mammas altan på vår- och sommarkvällarna och dricka te och prata om dittan och dattan. Efter så många år som rotlös började hon äntligen få vänner och en grund att stå på.
Hon prackade på mig trädgårdstips och brödrecept och hon kunde helt plötsligt dyka upp hemma hos oss utan att knacka på. Nu gjorde det inget eftersom inte heller jag håller hårt på de svenska umgängesreglerna, typ att man ska ringa först och man ska alltid återgälda ett besök. Men min väninnas mamma dog för några veckor sedan helt plötsligt. Hon var gammal och hade dåligt hjärta . Nu vill hyresvärden vräka min väninna därför att hon inte har kontrakt till lägenheten. Det verkar inte spela någon roll att hon bott i lägenheten sedan mars 2007 och att hon är dotter till den som hade kontraktet. Och att hennes bror som bott i Sverige sedan 1980-talet och som är statsanställd med fast jobb kan garantera att hon betalar hyran spelar inte heller någon roll. Och socialen har sagt att de tyvärr inte kan hjälpa henne men de kan ge henne en ny lägenhet där hyran är dubbelt så hög. Varför?
Varför skulle socialen och Sverige betala dubbelt så hög hyra och motverka en persons integration på detta sätt? Folk står knappast i kö för att få en lägenhet i mitt område. Tvärtom, här står de flesta lägenheterna tomma. I och med att min väninna återigen tvingas bryta upp och flytta någon annanstans, knyta nya kontakter o.s.v. så hindras faktiskt hennes integration på ett mycket motbjudande sätt. Nu är min väninna en smart och foglig kvinna som stått ut med både det ena och det andra och hur det än går kommer hon säkert att skaffa sig ett jobb och ett liv så småningom. Men jag är upprörd över hur det kommer sig att hon inte kan få stanna i en lägenhet där hon faktiskt bott och där hyran är 5.000 kronor, utan i stället ska anvisas en lägenhet där hyran är 9.000-11.000 kronor! Och vilka är de som betalar? Du och jag förstås, och alla andra skattebetalare.
Kommentar: Vad är det för korkade människor som agerar så här totalt stick i stäv med alla vackra integrationsföresatser? En massa integrationsmiljoner pytsas ut i olika mer eller mindre vettiga projekt och man ser inte vad som ligger precis framför näsan som inte kostar en krona!
Det borde väl vara självklart att den här kvinnan ska bo kvar där hon fått vänner och integrerat sig och dessutom kan bo 50 procent billigare än om man motarbetar integrationen av henne och tvångsplacerar henne någon annanstans!