Läs först mitt inlägg Vårdnadsbidrag i Finland sedan 1985. Notera att 66 % av finländska barn under tre år är hemma och inte på dagis och färre än hälften av finländska barn har varit hemma fram tills när de börjar skolan. Och något större fel på dem är det väl inte? I varje fall inte i jämförelse med svenska barn! (Se Uutisets tisdagssändning som ligger ute t.o.m. 27 maj ca 18.00). Tittar man på hur finländska barn klarar sig i skolan så är ju deras kunskaper och oerhört mycket bättre än svenska barns.

Det var helt absurt att höra Veronika Palm (s) i debatt i Studio Ett i P1 med socialminister Göran Hägglund prata om att vårdnadsbidrag är ett steg tillbaka och ett hot mot jämställdhet och mot kvinnors rätt till arbete. ”Men det är framförallt ett hot mot förskolan”. Ett hot mot förskolan???! Ja men BARNEN då? De kommer hela tiden sist i Veronika Palms märkliga resonemang. Barnen är helt enkelt i vägen för ”jämställdheten” och för ”kvinnors rätt (tvång, säger en del…) att abeta.

Men varför skaffar sig folk barn om de ser dem som så stora hinder för sitt förverkligande av sig själva och ”jämställdheten”? Jag tror helt enkelt inte att människor tänker ett enda dugg som Veronika Palm. Jag förstår inte ens längre vad det är för helig ”jämställdhet” som det hela tiden talas om, det ter sig som ett trigger-ord som man bara slänger ur sig för då ska ingen våga protestera för ingen kan väl vara emot ”jämställdheten”.

Varför i hela fridens dar ska de som väljer att sätta sina barn på daghem (eller förskola, som det kanske heter numera) få detta subventionerat med ca 100.000 skattekronor medan den som vill vara hemma med sina barn inte ska får ett öre i subvention? Och på vilket sätt ”drabbas” barnen, menar Veronika Palm, av att mammorna väljer att vara hemma överhuvudtaget och/eller i större utsträckning än papporna? Jag tycker ju att barn som släpas iväg tidiga morgnar i ur och skur till de institutioner daghemmen är, hur bra de än är, ”drabbas” mycket hårdare än de som får ha sin mamma (eller pappa) hemma! Och sedan, när Veronika Palm kläcker ur sig att ”valfrihet är att slippa välja”, ja då är jag helt förlorad och känner att jag har hamnat i rena rama Kafka-land.

Det finns för litevettigt att göra för hela 349 svenska riksdagsledamöter sedan Sverige gick med i EU där alla stora och viktiga beslut fattas. Det måste vara därför som lägger de sig i människors privataste liv, deras hemliv och deras val av omsorg för sina egna små barn. Det är fel. Men det är föräldrarna som ska välja de alternativ som passar deras barn och deras familjesituation bäst, inte Veronika Palm och hennes gelikar.

Heder åt socialministern som säger det självklara: att vuxna, myndiga människor ska bestämma och välja själva!