Alla tjänar på om debatten lägger sig är rubriken på en artikel i Expressen idag (25 juni). Det är statsminister Fredrik Reinfeldt som säger så.

Jag hajade till när jag läste det och min första tanke var: ”Varför har han inga rådgivare utifrån?” Hade han haft det så hade de absolut avrått från honom att på det här sättet, i en enda mening, slå ner hundratusentals människors seriösa och – till stor del – legitima ilska och oro över en lag som de blivit pådyvlade. Inklusive ordföranden i hans eget ungdomsförbund, MUF, Niklas Wykman som sagt att han avgår om det inte sker en ändring. Det ter sig som tämligen övermaga att säga till starkt engagerade människor att ”alla tjänar på att debatten lägger sig”. För dem (oss) är det här knappast bara fråga om en ”debatt”!

Inte heller är det särskilt klokt att säga som statsministern gör i intervjun i Expressen:
”Man driver upp en stämning och en beskrivning som ligger långt ifrån vad lagstiftningen handlar om. Och ändå fortsätter debatten på det sättet.”

Uttalandet indikerar att Fredrik Reinfeldt – och därmed regeringen – anser att de hundratusentals människor (bland annat många som röstade på m) som kritiserar lagen och hanteringen av lagförslaget är korkade och inte har förstått vad FRA-lagen handlar om. Om statsministern tror att en sådan inställning gör ilskan mindre och att debatten lägger sig snabbare så har han kapitalt fel.

Vad statsministern och de som är hans in house advisers inte tycks vilja inse är, att det här är en minst lika stor fråga som almstriden var för 30 år sedan! Inga jämförelser i övrigt, men engagemanget är lika stort nu (större!). Skillnaden är att kampen mot en lag som man upplever som djupt integritetskränkande kommer att föras på ett helt annat sätt än kampen för att almarna i Kungsträdgården skulle få vara kvar. Då klättrade man upp i almarna och man tog striden ansikte mot ansikte med polisen; nu förs kampen både på nätet och IRL på många orter och arenor i landet: på Facebook och bloggar, utanför riksdagen på Mynttorget och i Ring P1 etc och involverar så många fler.

Folk är förbannade och kommer inte att lugna ner sig och debatten kommer inte att lägga sig. Att ingen i statsministerns krets har kunna göra det klart för statsministern är tragiskt för det kommer att skada honom under all framtid att han uttalar sig så Göran Persson-aktigt som han nu gör. Antalet fadäser som en statsminister kan göra torde snart ha nått gränsen för det acceptabla och det kommer att leda till ett väljarras av aldrig tidigare skådat slag vid nästa val. Alliansröstarna lägger sig på soffan, de kan inte tänka sig att rösta på det andra blocket och det andra blocket kommer att segra utan problem men – och det blir ett svårt dilemma – med röster från långt färre än 50 % av de röstberättigade. Dilemmat – eller problemet – blir då att vi får en regering med ett mycket svagt stöd hos folket, men ett starkt stöd hos den lilla minoritet som masat sig till valurorna. Kan en regering och riksdag som tillkommit på sådana grunder fortfarande kallas ”demokratisk”?

Reinfeldt & Co! Ni måste ändra inställning och taktik nu! Kalla in några självständigt tänkande bloggare, debattörer, tänkare i varierande åldrar och med varierande bakgrunder till ett öppet samtal om vad som pågår ute i verkligheten, utanför Rosenbads och riksdagshuset tjocka väggar. Våga ta itu med sanningen och göm er inte som strutsar i en bunker. Sagt i all välmening och med en stark övertygelse om att statsministerns förhoppning om att debatten ska lägga sig är fåfäng.