Det kom ett mejl från Lisa Tönnes som bland annat är verksam inom Tema Asyl:
"Såg inlägget "Världssensation: asylprövning på tio dagar!" i din blogg och vill bara uppmärksamma dig om att Sverige nog – tyvärr – inte är ensamt om snabbprövning av asylansökningar.
Man kan ju dock vara tacksam för att inga ansökningar avslås med det nya snabba förfarandet i Sverige, personligen (och rent folkrättsligt) ser jag det som betydligt värre att personer riskerar att utvisas utan en rättssäker prövning (som i vissa fall av "uppenbart ogrundade ansökningar") än att de får uppehållstillstånd utan en sådan!"
Jag håller helt med Lisa Tönnes om att man får vara tacksam för att ansökningar inte avslås på tio dagar. Det är en sak. En annan sak är att alltför många som man inte vet särskilt mycket om får positiva beslut alldeles för snabbt och på alldeles för lösa boliner. Man kan egentligen inte ställa de här två sätten att se mot varandra utan får se dem var för sig. Men givetvis: lika lite som man vill att oskyldiga ska dömas inom rättsväsendet, lika lite vill man att människor med starka asyl- eller skyddsskäl felaktigt ska avvisas!
Ett exempel på att Sverige inte är ensamt om snabbprövning av asylansökningar är Storbritannien, där målet är att de flesta asylansökningar ska avgöras inom 30 dagar. "Tighter case management, shortened processes and faster removals will also send out a clear signal that there is no place in the UK for those who seek to abuse our hospitality," kommenterade den brittiska inrikesministern Tony McNulty den nya modellen i ett pressmeddelande när modellen lanserades. Läs mer här.
Det är naturligtvis intressant (och viktigt) att se hur andra länder hanterar dessa och andra frågor, men jag vill ändå framhålla att jag främst fokuserar på hur Sverige löser problem och utmaningar på asylområdet.