Följande mejl har kommit från en anställd vid Migrationsverket sedan personen ifråga läst min kolumn i Svenska Dagbladet, Asylhanteringen har havererat. Det kan vara av intresse även för andra än mig att ta del av det, och jag publicerar det med vederbörandes tillstånd:
Du ställer retoriskt frågan: "Vet de som sitter och fattar 14-dagarsbeslut att man i till exempel Syrien kan köpa vilken typ av resehandlingar man vill: svenska pass, irakiska G-pass, utomeuropeiska pass med stickers som visar att innehavaren har uppehållstillstånd i ett EU-land etc."
Svaret är, som du säkert vet, att visst vet de det. Enheterna som skall avarbeta alla irakiska ansökningar har fått direktiv från generaldirektör Dan Eliasson och migrationsminister Billström att de sökande från Irak skall få ett beslut inom sex månader, till skillnad från sökande från resten av världen, som fortfarande kan få vänta i princip hur länge som helst. Hur skall man kunna klara detta utan att tumma på kontrollen av att den sökande verkligen är den han/hon utger sig för att vara? Svaret är enkelt, det gör man inte. Hur skall man klara av det om handläggningstiden skall bli två veckor? Tja, säg det. Hur man tänkt lösa det socio-ekonomiska problemet som kommer uppstå har man inte heller tänkt på. Just nu är Sverige så ivrigt att visa sig bäst i klassen, så man har kastat allt vad realiteter heter överbord och beordrat att detta skall utföras.
Men verkligheten för de handläggare som jobbar med detta ser ut som för de flesta: de har ett jobb och gör så gott de kan. Även om det är väldigt svårt att göra ett bra jobb när praxis ändras, inte bara dag för dag, utan faktiskt över en lunchrast. Jag tycker du gör rätt som ifrågasätter vad som händer, men samtidigt skjuter du på fel mål. Migrationsverket är enbart medlet för att verkställa beslut. Besluten fattas ytterst av regeringen, därför tycker jag nog att du skall rikta din kritik ditåt och inte mot handläggare på Migrationsverket.
Kommentar: Hur kan man ge direktiv till de anställda inom Migrationsverket som står i strid mot principen om att alla ska behandlas lika? Varför lyssnar man inte på de anställda som självklart inte klarar att utreda alla förfalskningar och alla påhittade historier på löpande band? (Lyssna på Kalibers två program i serien Det andra Migrationsverket här och här!). Hur kan man tro att de anställda ska klara av att skilja dem som faktiskt behöver skydd här eller har rätt till asyl? Hur kan någon tro att de anställda i ett sådant här läge, som också skribenten undrar, ska klara detta på två veckor? Hur kan det komma sig att praxis tillåts ändras slag i slag, också som skribenten skriver: till och med över en lunchrast?