Så här berättar Nuri Kino på sin blogg den 24 april:
Jag pratade med en av de mer kända asyladvokaterna sent i kväll. Han har fått nog av inkonsekvensen hos migrationsmyndigheterna.
”Jag tar inga nya ärenden. Det känns meningslöst, jag får bara avslag och har tappat gnistan. Mina klienter, är från Colombia, Armenien, Irak, Afghanistan… Ja, många länder. Det kanske är jag som har blivit dålig. Men så är det. Som det är nu så känns det som att jag lägger av, att jag inte orkar inte längre. Jag avslutar de ärenden jag har men sen är det slut.”
Vad är den främsta orsaken till att du slutar?
”Mitt jobb gör ingen nytta, jag kan inte påverka i någon nämnvärd mån. Jag känner att dels har det jag gör inte någon betydelse och dels ska jag förklara för människor att de måste hem till Irak eller Colombia, eller så måste jag säga åt dem att gå under jorden.”
Det var till stor del av samma anledning som jag slutade som Medborgarnas flyktingombudsman den 19 november 2007. Det finns ingen konsekvens i asylhanteringen, okunskapen är alltför stor hos alltför många aktörer (inte minst på Migrationsverket) och ryckigheten och omöjligheten att förutse eller ens förutspå eller gissa utgången av ett asylärende är total. Det går inte att vara ett bra ombud åt människor när man knappt kan svara på några frågor om hur lagen tolkas och inte har skuggan av en aning om vad resultatet av deras asylansökan kan bli. Gringolotto är ordet: snurra på asyllotterihjulet och se var pilen stannar. Risken att man åker ut trots att man borde få stanna är gigantisk. Chansen att man får stanna trots att man borde åka ut är stor. Hej & Hå!