Det blir allt vanligare att människor som kommer från andra länder och får uppehållstillstånd i Sverige ansöker om – och beviljas – svenskt medborgarskap, samtidigt som de behåller sitt medborgarskap i hemlandet. Detta har visat sig allt oftare medföra problem. Det blev aktuellt och uppenbart i samband med krigshändelserna i Libanon då mängder av libaneser med dubbelt medborgarskap krävde hjälp av Sverige att ta sig hit, trots att de helt frivilligt återvänt och bosatt sig i Libanon där de är medborgare.
En affärsman som är medborgare i Marocko och bor i Marocko men som bott länge i Sverige dessförinnan och även har svenskt medborgarskap, har blivit bortförd från sitt hem i en stad i Marocko. Hans familj har begärt att Sverige ska intervenera för honom, trots att han är marockansk medborgare och befinner sig i sitt hemland. Så här säger dock André Mkandawire på UD:s presstjänst till Svenska Dagbladet den 30 december:
”Har man dubbelt medborgarskap och reser till ett land kan det bli svårt för Sverige att hjälpa personen. Det är ett generellt problem”.
Dessutom kan man i Svenska Dagbladet samma dag (30 december) också läsa att svensk-somalier kräver att de som är svenska medborgare evakueras från kriget i Somalia. Men enligt UD kommer man inte att göra något från svenskt håll:
”Det finns inga planer på evakuering. Vi har avrått från resor till Somalia sedan ett halvår tillbaka. Drygt för en vecka sedan uppmanade vi alla svenskar att lämna landet.”
Hur tufft det än kan kännas så måste man inse – och människor som har medborgarskap måste förstå – att om man har dubbelt medborgarskap och frivilligt reser till länder där kidnappningar och krig och annat förekommer och dessutom, som i fallet med Somalia, gör det mot uttryckliga rekommendationer, då måste man stå sitt kast. Är man medborgare i det land man rest till, d.v.s. sitt ursprungliga hemland, så är det det landets lagar och de regler som gäller alla som är medborgare där (och även andra). Det är hemlandets medborgarskap som gäller starkare i hemlandet; det svenska medborgarskapet är inte lika starkt där. Detta alltså vare sig man är somalisk och svensk, marockansk och svensk, irakisk och svensk eller finsk och svensk medborgare.
Att ställa krav på att svenska UD ska lägga sig i andra länders angelägenheter och agera för medborgare i dem är inte rimligt. Människor måste själva ta ansvar för sina handlingar. Man utsätter ju sig själv – ingen tvingar en till det – för risker när man reser till länder som Sverige uttryckligen varnar för och som man själv är medborgare.
Man kan välja att ha endast ett medborgarskap: svenskt. Också det är ett frivilligt val. Som svensk medborgare omfattas man av alla de regler och lagar som gäller just svenska medborgare också utomlands, även om Sverige förstås inte ens då alltid kan garantera säkerheten för sina medborgare i osäkra länder. Men möjligheterna att Sverige ska kunna göra något är i alla fall större än om man också har medborgarskap i det land man befinner sig i.
Dessa problem blir som sagt allt vanligare. Om människor verkligen inte förstår vidden av valet att ha dubbla medborgarskap, så kanske det behövs extra information om risker resp eventuella fördelar med detta till alla dem som söker svenskt medborgarskap. Något för Migrationsverket att fundera på? Eller helst inte ens fundera särskilt mycket utan införa. Omgående.