
Händelserna i Hedemora, som MFO rapporterade om och Aktuellt berättade om strax före jul, och som handlar om vad främst en anställd vid Migrationsverket – de var två närvarande vid det s.k. samtalet – sagt (skrikit!) till en synskadad asylsökande, utreds ytterligare.
Internutredningen skriver bland annat att ”det finns medarbetare som anser att enhetschefen inte är ett sådant föredöme som är önskvärt i frågor om etik och synen på de asylsökande.”
Den härdsmälta som är alltför utbredd inom Migrationsverket vad gäller etik, moral, attityder och beteende gentemot asylsökande liksom de anställdas respektlösa och inte sällan felaktiga sätt att utöva sin makt på, har MFO skrivit om, talat om, rapporterat om i åratal – det finns dokumenterat sida upp och sida ner, det har stötts och blötts vid samtal med ansvariga inom Migrationsverket, vid samtal med migrationsministern, genom JO-anmälningar, i media, på min blogg, på MFO:s hemsida. Men hur mycket vi än "skriker" om detta, hur många vi än berättar det för och hur hög nivå det än sker på så resulterar det inte i mycket mer än lama uttalanden som att "de menade inget illa". Det är som att stå och tala rakt ut i yttre rymden, rakt ut i ett stort, svart hål. MFO slog också larm tilll DO i april 2004 efter besök i Hallstahammar men inte heller DO tyckte att det behövde göras något åt den rent diskriminerande och nedvärderande behandlingen av "dem".
Det är bara att konstatera att Migrationsverket och andra inblandade aktörer anser att "de" inte har samma värde som "vi" och att "de" därför får lov att tåla orättvisor, osympatisk, oempatisk och respektlös behandling, otrevligt bemötande och undermåligt boende. De får lov att tåla att när de avvisas firar personalen med tårta och champagne (men de menar ju inget illa…) etc.
MFO har gått till alla tänkbara instanser i Sverige – någon förändring har det inte blivit och torde inte vara att vänta. Vad finns kvar? Europadomstolen?
Källa: