Enligt uppgifter i Sundsvalls Tidning kostar boendet för nio ensamma asylsökande ungdomar som säger sig vara mellan 14 och 18 år 6,5 miljoner kronor. Alltså 6,5 miljoner kronor! 723.000 kronor per år per ungdom!!! När man samtidigt skriver och talar så mycket om ”fattiga barn” eller ”barn i fattiga familjer” där det knappt finns pengar till mat för dagen eller till ens en endaste liten julklapp ter det sig som om här föreligger en viss obalans.
De som har asyl- eller skyddsskäl får enligt lag stanna här, men måste det kosta så orimligt mycket? Och är dessa personer verkligen alla minderåriga? I artikeln står att i våras väntade ungefär 200 ensamkommande unga som säger sig vara under 18 år på att få komma till liknande boenden. Om boendet kostar ungefär lika mycket för alla så blir kostnaden 144.600.000 kronor, det vill säga över 144 miljoner kronor!
Ungdomarna i artikeln kallas genomgående ”flyktingbarn”. Har de alltså fått flyktingstatus i Sverige, eller har de fått uppehållstillstånd på andra grunder? Eller är de fortfarande asylsökande? Och är de ”barn”?
Följande fråga har jag ställt till Migrationsverket:
Har Migrationsverket ändrat sin praxis som förr (för bara några år sedan) gick ut på att man noggrant prövade ensamkommande barns och ungdomars asylskäl och att man så snart det gick skickade tillbaka dem som inte hade skäl att stanna för att återförenas med sina föräldrar?
Alltså: har Migrationsverkets praxis ändrats så att alla som söker asyl och är – eller säger sig vara – under 18 år mer eller mindre automatiskt får uppehållstillstånd i Sverige?
Tillägg den 10 januari 2008: Svaret på frågan är både ja och nej, säger Migrationsverket