Min kolumn i Svenska Dagbladet idag – Fria tankar tänks över öl och gurka (kan också läsas nedan) – handlar om det. Att vi har startat en Talk Tank.
Jag är en varm anhängare av den nya tekniken och gillar skarpt de möjligheter den ger oss att finna gamla vänner, att kommunicera snabbt och lätt med varandra var vi än befinner oss på jordklotet, att dela med oss inte bara av våra tankar utan också våra bilder och filmer m.m. Vi kan skicka viktiga dokument på en sekund i stället för med vanlig post som kan ta flera dagar. Vi kan betala räkningar och överföra pengar den tid på dygnet som passar oss bäst. Vi mejlar, sms:ar, googlar, bloggar och facebookar och det är verkligen toppen! Var och en kan utnyttja tekniken på det sätt som passar henne/honom bäst, varken mer eller mindre.
MEN. Jag tycker inte att vi får glömma att träffas IRL (In Rea Life) också och se varandra, höra varandra, uppleva varandra. Utan levande mänsklig samvaro blir vi robotar som kommunicerar snabbt och smärtfritt men som inte riktigt vet hur all vår kommunikation tas emot av andra människor. Vi ser inte deras ansiktsuttryck, vi hör inte deras kommentarer, vi vet inte hur de känner och vad de tänker om vi inte också träffas live emellanåt.
Det finns redan Think Tanks där kreativa och smarta människor kommer samman och spånar, brainstormar, presenterar förslag till lösningar på problem etc. Vad vi har startat är alltså vad som förr i tiden hade kunnat kallas ”kafferep” eller ”pubkvällar” eller ”träffas hos någon”, beroende på omständigheterna. Nu har vi valt att kalla vår mötesform för Talk tank eftersom träffarna går ut på att under några timmar prata om allt möjligt, någotsånär strukturerat men utan stenhård disciplin. Syftet är inte att kläcka lösningar på stora problem även om det kanske någon gång kan bli en ”bieffekt”. Syftet är att knyta vänskapsband, utbyta tankar och åsikter, argumentera för ståndpunkter, lyssna på andra och kanske lära oss något, kanske ändra åsikt eller stå ännu mer fast vid de egna åsikterna när kvällens Talk Tankeri är slut.
Många var skeptiska till Think tanks (eller ”tankesmedjor”, som de ibland kallas på svenska) men nu är de en vanlig – för att inte säga omistlig – del av samhällslivet. Kanske starar vi nu en ny våg med vår Talk Tank-idé. Vare sig det blir så eller inte så fortsätter vi med våra möten och ser vart de leder.
Två texter om Talk Tank:
• Talk Tank-möte igen. 8 november 2007. – Ur texten:
Det blir spännande att se vad som tas upp och vad vi hinner med. Viktigt är i alla fall att man träffas IRL och att man håller en levande dialog och diskussion i gång!
• Talk Tank-mötet. – 9 november 2007. Ur texten:
Ämnena var synnerligen varierande – to say the least. T.ex. “samhällsmoralen”, “vem får man pussa?”, “vikten av vänskap”, “svartjobb”, “behöver vi ett konsekvensverk?”, “det ineffektiva polisväsendet”, “tragedin i Jokela-skolan, hur kunde den ske” och flera andra från varandra mycket olika ämnen.
KJ var vår Talk Tank Master, han ledde det hela och fördelade ordet på ett förtjänstfullt sätt.
Min ledarkolumn i Svenska Dagbladet:
