Nu är det inte bara miggorna som rapporterar. Här följer en rapport från en anställd på ett boende för asylsökande ungdomar:
Jag har följt inläggen på din blogg angående ensamkommande asylsökande minderåriga under en tid. Jag jobbar på ett HVB-hem förlust den kategorin. Det finns stora problem med hanteringen av dessa ”barn”.
Ett problem är att majoriteten inte är barn!
Ett annat problem är att kommunerna har ansvaret för boendet istället för staten.
Det vi ser där jag jobbar, där regler och rutiner är framtagna för barns bästa, är att unga män i 20-års åldern och äldre delar boende med pojkar som verkligen är barn. Detta är resultatet av att deras åldrar inte utretts och därför klassificerats helt godtyckligt av Migrationsverket.
Det borde vara lätt att förstå att hela situationen kan bli väldigt explosiv och konfliktfylld. På dessa boenden jobbar personal som har i uppgift att ge barn stöd och en trygg tid medan asylärendet bereds på Migrationsverket. Men tiden går åt till att hantera vuxna mäns missnöje med sin boendesituation. Detta var ju inte vad de hade räknat med när de sa att de var minderåriga: att bli placerade i ett gruppboende där televisionen stängs av en viss tid för att ge möjlighet för barn att sova…
Vi börjar nu se en rädsla bland de yngre, de som är under 18 år, på asylboendet: ”Vem skyddar oss från de vuxna som bor här?”
Vi får allt fler frågor om varför unga män som är 23 år bor på boendet med barn. Det enda vi kan säga är att vi har tystnadsplikt, att vi inget kan göra åt situationen. Det kommer att hända något där ett barn far illa i en konflikt med en vuxen på ett boende, om det inte inträffat redan. Vem bär då skulden?
När ansvaret att stå för boendet för dessa barn lades på kommunerna så gjorde Migrationsverket ett stort misstag. Gång på gång har kommunerna visat att de inte kan rekrytera rätt personal till dessa boenden. Man ser annonser där de söker KY-utbildad personal, pedagoger, fritidsledare istället för beteendevetare, sociologer eller samhällsvetare. Anledningarna kan vara flera. En är ju givetvis pengar. Det kostar mer att anställa en högskole/universitetsutbildad person inom rätt område än en arbetsmarknadsåtgärdsutbildad person. En annan är ju kompetens. Inom kommunen har man helt enkelt inte kompetens att rekrytera rätt personal att jobba med ensamkommande asylsökande barn.
Det jag också har sett i min kommun är att rekryteringar inom kommunen är nerskitade av svågerpolitik. Man anställer sina kompisar som behöver ett jobb, människor som har varit utbrända eller personer som rapar den vanliga klichén att: “Jag vill jobba med människor”.
Bristen på kunskap om hur människor fungerar i grupp, särskilt om de är från helt andra kulturer än ens egen, och hur Sverige fungerar, gör att kvaliteten på sin höjd kan jämföras med en fritidsgård. Men som tur är rekryterades ett fåtal personal med rätt kompetens på min arbetsplats, inklusive jag själv. Utan denna kompetens hade boendet lagts ner för länge sedan. Det hade slutat i kaos.
Slutligen: Vem tar ansvar för det fåtal barn som verkligen bor på dessa boenden och som far illa och inte får den tid de behöver med personal som tvingas ta tolksamtal med vuxna om regler och rutiner de inte vill följa?
Vi ska följa Finlands exempel och återinföra åldersbedömning i Sverige också. Det är ju 100 procent mer rättvist och säkert än den fullständigt godtyckliga åldersbedömningen som Migrationsverket gör just nu.
Kommentar: Är det någon så kallad ansvarig som orkar bry sig om detta nödrop? Och det här är inte det enda… Vem tar på sig skulden för att missnöjda asylsökande män klassas som under 18 år och placeras på samma boenden som minderåriga pojkar? Ska vi återigen, på känt svenskt manér, vänta tills något riktigt katastrofalt händer innan alla rusar till och skapar krisgrupper och börjar utreda hur man eventuellt kan ändra på hanteringen? Tyvärr tror jag att det blir så. För innan någon dödats eller våldtagits på ett sådant här boende kommer ingen att lyfta ett finger. Inte ens trots rapporter som redan föreligger om våld och knivhot och sexuella trakasserier från de asylsökande männen (av Migrationsverket och media kallade ”ensamkommande barn”) mot personalen.