De som har dubbelt medborgarskap har valt det själv. Det har frivilligt valt att vara medborgare i sitt forna hemland och i Sverige. Många är f.d. asylsökande som säger sig ha flytt från sina hemländer på grund av förtryck, förföljelse m.m. och har fått en fristad i Sverige. Ändå väljer de att behålla sitt medborgarskap i det landet, och att återvända dit. Frivilligt, som sagt.
Jag har skrivit om det flera gånger tidigare men upprepar igen, att om man har dubbelt medborgarskap så känner ,an också till de regler och lagar som man då omfattas av.
När före detta flyktingar och asylsökande väljer att återvända till de länder de en gång har flytt ifrån, som till exempel de iranier som inslaget i Aktuellt handlade om, då vet de mycket väl vad som gäller. Alla får noggrann information om vad ett dubbelt medborgarskap innebär och att om man reser tillbaka till hemlandet så är det medborgarskapet i hemlandet som gäller, som så att säga tar över. Alla vet det! Otroligt nog kräver ändå människor som med öppna ögon reser tillbaka och har dubbla medborgarskap att Sverige ska satsa stora resurser på hjälpa dem när de hamnar i svårigheter i hemlandet. Exiliranier som reser till Iran och där råkar illa ut, men som knappast kan påstå sig vara okunniga om vad som gäller, ställer nu sådana krav på Sverige.
Det handlar på intet sätt om att Sverige eller UD ”diskriminerar” vissa svenska medborgare. Att inte ta sitt eget ansvar utan ständigt ropa ”diskriminering” brukar fungera bra i Sverige. Ingen vill ju vara ”rasist” eller ”främlingsfientlig”. Men det har ingenting med diskriminering, rasism eller främlingsfientlighet att göra att kräva att människor tar eget ansvar, oavsett vilken bakgrund de har. Det får vara nog med sådana beskyllningar när man själv tar risker och agerar på ett sätt som försätter en i fara. Det är knappast Sveriges fel och med bästa vilja i världen kan man inte få det till ”diskriminering”.
Jag upprepar här vad varje ny svensk medborgare får veta och som också står att läsa på flera språk på Migrationsverkets hemsida angående dubbelt medborgarskap:
Rättsskydd utomlands
Bara den som endast har svenskt medborgarskap kan räkna med fullt svenskt rättsskydd utomlands. Den som även har ett annat medborgarskap än svenskt betraktas nämligen i det andra landet som medborgare endast där. Sverige har då små möjligheter att hjälpa personen om han eller hon råkar illa ut.
Och så här står det, tydligt och klart, i UDs reseråd gällande till exempel Iran:
Iran accepterar inte dubbelt medborgarskap, vilket innebär att personer med både iranskt och svenskt medborgarskap måste resa in i Iran på sitt iranska pass och behandlas som en iransk medborgare under vistelsen i Iran.
Slutkommentar: Människor måste själva ta konsekvenserna av vad de frivilligt gör, vart de reser och vilka medborgarskap de har. Man kan inte begära att svenska staten och UD ska avdela personella och ekonomiska resurser för att försöka få ut människor som väl medvetna om vilka risker de tar reser till Iran, Irak, Etiopien, Somalia etc. Och det har som sagt inte ett smack med ”diskriminering” att göra, det måste bli slut på att skylla ifrån sig och försöka avhända sig sitt eget ansvar genom att kasta ur sig sådana anklagelser.