Integrationshandledaren, som rapporterar i inlägget En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” fick följande fråga:
”Varför anmäler ni inte till Migrationsverket att de starkt misstänker att dessa ”barn” är betydligt äldre? Borde det inte vara en skyldighet när det ändå handlar om sådana otroliga summor som läggs på ”minderåriga” och även för att det ju är bedrägeri!?”
Integrationshandledaren svarar:
Det enkla svaret på din fråga tar inte lång tid att formulera:
Eftersom cheferna beordrar de anställda att inte säga något så är det skäl för uppsägning om man bryter mot det. Eftersom det inte är olagligt, kan cheferna förstås inte så lätt få bevis för vem som sagt något. Men de skulle fråga. Och de skulle ana. Även om man därför inte blev av med tjänsten så skulle det sättas käppar i hjulen för eventuell befordran och framtid inom branschen. Levebrödet vill man ju inte så gärna sätta på spel.
Cheferna motiverar sådana order (att inte meddela misstankar eller bevis för att asylsökande ”barn” är långt ifrån barn), med att det ”inte ingår i arbetsbeskrivningen för den anställde eller i verksamhetsbeskrivningen för HVB-hemmen” att göra det. Inte ens när socialtjänsten skickar en begäran om utlåtande i åldersfrågan, svarar HVB-hemmen, trots att de förstås skulle kunna styrka socialsekreterarens misstanke.
Motiveringen till detta agerande ligger i att ”det skulle skapa en otrygg miljö för dem som bor på HVB-hemmet, vilket skulle göra det svårt att bedriva verksamhet med människor som inte litar på personalen”. Och att det även skulle kunna öka hotbilden mot personalen om det kom fram att boendet bidrog till sådant.
Kommentar: Sverige skiljer sig på många sätt från sina nordiska grannar och – kan man gissa – även från övriga EU-länder. Ytterst sorgligt är att Sverige på relativt kort tid förändrats jämfört med vad det en gång var: en rättsstat där ordning och laglydighet var viktiga och folket kände tillit till politikerna och staten.