En text i en serie texter som publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och region den 11 september 2022. Texter tänkta att påminna om en del som hänt och en del som inte hänt (!) sedan förra valet. Men mest om vad som händer nu och vilka som säger, tycker, gör vad under tiden som är kvar tills det är val. Och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Klicka på bildrutan för att läsa tidigare inlägg under den här vinjetten.
Klicka på textrutan för att lyssna på inslaget i sin helhet.
Ur inslag i SR P1 morgon. Reportern Frida Svensson, Svenska Dagbladet berättar:
Man ligger väldigt, väldigt långt efter när det kommer till att kunna lösa de här morden som alla talar om, alltså gängmorden. Man pratar om att man har hamnat i ett läge där man idag måste anpassa hur mordutredningarna bedrivs efter vad personer i den specifika gruppen kan. Och man får egentligen hoppas på att det är någon som vet hur man håller ett förhör eller tömmer en mobiltelefon.
Reportern har träffat en polis, som i reportaget kallas ”Olsson” berättar:
Det sker ett mord, en skjutning, i den aktuella staden. Olsson blir spaningsledare och i början är det bara Olsson och en handläggare som förväntas arbeta med det här fallet. Det dröjer ett par veckor och sedan får man då ’förstärkning’. Men när Olsson träffar den här ’förstärkningen’ så blir han chockad. Han undrar ’hur ska jag lösa ett mord med de här personerna?’. För då handlar det om en civil utredare som varken kan tala eller skriva svenska och om en nyutexaminerad polis med sex veckors erfarenhet, som sitter och skakar i stolen.
Klicka på textrutan för att läsa reportaget på Svenska Dagbladets sajt. Läs reportaget!
Inslaget i Sveriges Radio som refereras ur ovan, sändes efter att reportern Frida Svenssons reportage samma morgon publicerats i Svenska Dagbladet. Här några utdrag ur den rent fasansfulla berättelsen om ett lands polisväsende i fritt fall, vilket gör hela Sverige till en öppen ”marknad” för kriminella, till största delen* hitkomna som asylsökande eller barn till sådana eller som personer som hör till de 80.000 som vistas här illegalt och som inrikesminister Anders Ygeman i januari 2016 lovade skulle utvisas: Uppemot 80.000 asylsökande kan avvisas. (Det står ”avvisas” men det handlar förstås om utvisning, inte avvisning)
När SvD träffar Jacob van Rooij berättar han hur beslutet att lämna ledningen växte fram. Han ansåg att det saknades en plan för hur den nya nivån av dödskjutningar skulle hanteras. Men tycker inte att han fick gehör.
– Att sitta och hålla tummarna och hoppas att inga nya skjutningar sker de närmaste dagarna kan omöjligt vara polisens strategi, men det var så man sa.
Jacob van Rooij har fått en ny tjänst inom polisen och arbetar mot en annan typ av brottslighet, med nya kollegor och chefer. Det var hopplöshet och frustration som tog honom dit. Han klarade inte av att se hur gängen fortsatte vinna mark, utan att polisen ändrade sitt arbetssätt.
Han säger också:
– Se på alla olösta gängmord i Järva. Det hade inte behövt bli så, om man faktiskt klarat av att ta dem för de allra första skjutningarna. Vi borde ha jobbat mer riktat mot de unga gärningsmännen tidigare och samarbetat mer.
Bland det värsta, nästintill mest makabra man kan tänka sig i ett land som Sverige som har flest dödsskjutande män i EU, är följande berättelse, som reportern Frida Svensson också berörde i den korta intervjun i P1 morgon:
Olsson har jobbat inom polisen i närmare 20 år, ofta i rollen som förundersökningsledare, men har aldrig tidigare pratat med en journalist.
– Vi har hamnat i en situation där vi måste anpassa arbetsuppgifterna i en mordutredning till vad personerna i gruppen kan, och inte vad som borde göras. I bästa fall finns det någon som vet hur man håller ett förhör.
———-
De yngre kollegorna har blivit behöriga förundersökningsledare efter att ha gått en snabbutbildning på 25 dagar. Sedan förväntas de leda en utredning mot ett kriminellt nätverk, eller ett spaningsmord.– När man ger folk så stora skor mår många jättedåligt och får en hemsk start.
Och vidare:
De första dagarna var det bara Olsson och en handläggare, som arbetade med fallet, vilket strider mot polisens egen arbetsmetodik – ”PUG”.
”PUG” står för polisens metodstöd för utredning av grova våldsbrott. Den talar om hur polisen ska vara organiserad för att bedriva en effektiv utredning och vilka specialistfunktioner som bör ingå i teamet. Men på grund av brist på exempelvis utredare eller it-analytiker, så har det här arbetssättet helt satts ur spel, enligt poliser som SvD talat med.
Först ett par veckor efter mordet fick Olsson förstärkning. Det första mötet med de nya kollegorna blev lite av en chock. Gruppen bestod bland annat av en nyutexaminerad polis med sex veckors erfarenhet och en civilanställd som inte kunde tala eller skriva på svenska. En av personerna satt och skakade, berättar Olsson.
– Hur skulle jag kunna lösa ett mord med de här personerna? I bästa fall hade de kunnat hitta en bortsprungen katt. Jag fick detaljstyra allt!
Kommentar: Att man sänkt kraven på blivande poliser till knappt tre på en niogradig skala är redan i sig horribelt. Att man anställer en civil utredare, som Frida Svensson benämnde personen i SR-intervjun, som inte behärskar svenska vare sig i tal eller skrift måste ju anses vara så illa att det ligger långt under noll på den där skalan. Det är svårt att tro att det är sant ens i Sverige, där vi alla redan vet att kunskapsnivån generellt har sjunkit kraftigt jämfört med andra motsvarande länder, och att kraven för olika utbildningar är så låga att snart en chimpans kan traska in och få ett så kallat högkvalificerat jobb.
Vem är personen som tyckt att det var en god idé att inom svensk polis anställa en utredare som inte behärskar landets språk och därmed, med största sannolikhet, också har andra stora luckor i sina kunskaper? Som till exempel om hur man arbetar i Sverige, vilka metoder som används, hur bevis och annat värderas etc. Och hur är det tänkt att personen ska kunna läsa olika handlingar, genomföra och dokumentera utredningar, tala med folk? Vem är han eller hon och hur många andra icke-svenskkunniga har han/hon anställt och på vilka poster?
Det som poliserna berättar för reportern Frida Svensson är skandalöst. Mot folket som betalar skatt och bekostar Polisens verksamhet som innefattar att beivra brott, utreda brott, gripa misstänkta, upprätthålla lag och ordning och att skydda allmänheten. Men också mot alla de fantastiska, hårt arbetande, kunniga, modiga, uppoffrande polismän och -kvinnor som finns därute och drar ett omänskligt lass och som tycks ha en ledning som lever i en annan värld än de. Alla dessa poliser, som för en bråkdel av den lön som de så kallade ansvariga i polisledning och regering lyfter, sätter sina liv på spel för att försöka skydda allmänheten men som inte vet om de kommer hem till sina familjer efter arbetstidens slut. Som riskerar att dö för att de får en jättestor sten i huvudet eller blir skjutna eller knivhuggna. 140 poliser skadades, en del allvarligt, i vad som kommit att kallas ”påskupploppen”. De hade ingenting att försvara sig och allmänheten med…
Också i ett land där begreppet ”ansvar” rationaliserats bort och blivit ett tomt floskelord så måste man väl ändå förstå att så här kan det inte få vara i ett demokratiskt EU-land som dessutom vill bli medlem i NATO! Hur man nu ska kunna antas som medlem i den försvarsalliansen när man inte ens i är i närheten av att kunna försvara sitt eget land och folk…
Fakta:
Klicka på bilden för att komma till Eurostats sajt.
Eurostat: The lowest number of police officers per 100 000 inhabitants was in Finland (137.8), followed by Denmark (190.6), and Sweden (198.4).
* OBS! För undvikande av medvetna eller omedvetna onödiga missförstånd: ”till största delen” betyder inte alla utan just exakt det som står: ”till största delen”.
