Svaret kan bli lite olika beroende på i vilket land du ställer frågan.
Jag skriver idag i Dagens Samhälle under rubriken Krav för medborgarskap – så gör Finland! om språk- och andra krav som ställs på den som önskar bli medborgare i Republiken Finland. Och ett av de viktigaste kraven är – anser man som en självklarhet – att personen som söker den gemenskap och tillhörighet som man i Finland anser att ett medborgarskap är bevis för, behärskar landets språk. Det går inte att tänka sig att det i landet ska leva medborgare som inte kan läsa och skriva och förstå och agera på finska. Vanligtvis finska, eftersom det är det överväldigande majoritetsspråket, men samma regler gäller förstås om behärskar landets andra officiella språk som är svenska.
I min text i Dagens Samhälle berättas om språkkraven men också om andra krav som ställs, så som till exempel styrkt identitet och oförvitlighet:
Migrationsverket undersöker till exempel inga andra förutsättningar för att få medborgarskap innan personens identitet är tillförlitligt utredd.
Oförvitlighet är också ett villkor för att medborgarskap ska beviljas. Med oförvitlighet avses att man inte gjort sig skyldig till brott och att inte har meddelats besöksförbud. Bedömningar görs från fall till fall och påverkas bland annat av om man har gjort sig skyldig till upprepade straffbara handlingar.
————————————
Apropå medborgarskap så kom det år 2002 ut en bok ”Skärp dig, Svensson”, utgiven av Den Nya Välfärden, där man bland annat publicerade Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna så som de formulerats av Patrik Engellau, Dick Erixon, Tove Lifvendahl, Lorentz Lyttkens, Peter Olsson och Anders Röttorp. Bokens baksidestext lyder:
Svenska folket anses av den politiska överheten i huvudsak bestå av svaga grupper. Överheten betraktar sig själv som medborgarnas herde och medborgarna som får. De medborgare som till äventyrs inte är får är i stället vargar.
Det finns goda historiska förklaringar till denna uppfattning. Överhetens människosyn är till stor del hämtad från den tidiga industrikapitalismen.
Folkhemmets ädlaste ambition var att göra medborgarna kunniga, kompetenta och förmögna att ta ansvar. Den gamla människosynen är förlegad.
Paradoxalt nog håller politikerna kvar vid den förlegade människosynen. Denna reaktionära hållning, som saknar förankring hos medborgarna, är ett stort problem.
Det är dags att byta uppfattning om medborgarna. Nyhumanismens människosyn är lösningen. Den innebär att varje individ kan ta ett stort ansvar för sig själv och samhället.
Medborgarna får en uppsättning nya skyldigheter. Dessa skyldigheter artikuleras i ”Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna”.
Här är de åtta medborgerliga skyldigheterna som bokens författare formulerat, indelade under fem huvudrubriker:
Du ska ta vara på dig själv
– du ska utveckla dina möjligheter
– du ska bära din egen börda
Du ska ta vara på din nästa
– du ska behandla andra som jämlikar
– du ska göra goda gärningar
– du ska i ord och handling påminna andra om deras medborgerliga skyldigheter
Du ska respektera gemensamma beslut
– du ska följa lagen och även i övrigt uppfylla dina förpliktelser mot staten
Du ska bygga tillit
– du ska vara pålitlig
Du får inte glömma toleransen, förlåtelsen och nåden
– du ska ha överseende med din egen och din nästas ofullkomlighet
Det finns mycket att fundera på kring vad medborgarskap i ett land ska vara. Vilka rättigheter det ska ge och vilka skyldigheter det ska kräva. Man ser annorlunda på medborgarskap i många andra länder än man gör i Sverige. Det kan vara intressant – och det är viktigt – att öppet diskutera och noga fundera över vad ett medborgarskap ska vara – bara ett dokument (pass) eller något mer.