Min alerte och engagerade rapportör i Tyskland, svensken som jag i enlighet med hur man i Sverige kallar människor av alla nationaliteter för ”nysvenskar”, kallar ”nytysken” ,berättar:
I Heute-sändningen (tyska ZDFs huvudnyheter, tidskod 7:05) den 1 oktober, uttalade sig den tyske inrikesministern:
Det finns flyktingar som tror att de själva kan bestämma var de ska tas emot. De avlägsnar sig från sina boenden, beställer taxi och har förvånansvärt mycket pengar för att åka hundratals kilometer genom Tyskland.* De strejkar för att de inte gillar boendet, de ställer till besvär då de inte gillar maten, de startar slagsmål i asylboenden.”
Dessa personer är visserligen en minoritet, men vi måste göra helt klart att den som kommer till Tyskland måste låta sig bli tilldelad boende dit vi tar honom och ställa upp på en rättvis undersökning och godkänna vår rättsordning.
* Läs också Finland. ”En taxiresa på 1400 euro känns ingenstans.”
På frågan om Tyskland har nått gränsen för det möjliga svarade ministern:
Vi klarar det inte utan vidare – det är absolut en stor belastning.
Nytysken:
Detta väl apropå Merkels uttalande ”Vi klarar det!”. Det följde en shit-storm mot ministern på sociala medier!
Man antar att det till Tyskland i september kom 270.000 asylsökande. 9.000 per dag! Vidare antas det finnas 290.000 oregistrerade flyktingar i landet och situationen beskrivs med viss underdrift som ”oöverskådlig”. Läs artikeln Bundesamt ratlos: 290.000 unregistrierte Flüchtlinge in Deutschland.
Kommentar: I Sverige är asylkatastrofen ett faktum. Sverige har ingen som helst kontroll över vilka människor från – främst – Mellanöstern som befinner sig på svensk mark, inte ens hur många de är. Och ingen möjlighet att ge dem boenden, skolgång, yrkesutbildning, svenska för invandrare, tandvård, sjukvård, tolkar etc. Och absolut inte jobb.
Hur ska dessa människor kunna försörjas av den relativt allt mindre andelen av befolkningen som arbetar? Det är det ingen som andas något om. Det verkar som om det finns enorma hemliga källor att nu börja ösa ur eftersom det inte talas om att välfärdsstaten egentligen redan nu är ett minne blott. Inte heller talas det om att alla som arbetar och dignar under tunga skatter kommer att tvingas att avstå från en ännu större del av sina inkomster för att försörja okända människor varav en stor del (inte alla) inte ens borde vara här (de som inte har asyl- och skyddsskäl men ändå stannar här, asylbedragare made falska identiteter etc) och som aldrig kommer att arbeta här en enda dag av sina liv.
Tino Sanandaji skriver i en lång text – och han är inte ensam om de här insikterna (som dock inte verkar delas av svenska ministrar, politiker eller journalister) – bland annat:
Flödet består, och det ser nu ut som att de med invandrarbakgrund om den nuvarande takten bibehålls kommer att bli Sveriges majoritetsbefolkning inom 10-15 år. Landets makthavare har bestämt sig för ett radikalt, irreversibelt och aldrig prövat samhällsexperiment. Det enda som kan stoppa krisen är att återgå till en mer restriktiv flyktingpolitik, stänga gränserna och erbjuda skydd åt flyktingarna med en massiv biståndssatsning. Detta är omöjligt så länge debatten domineras av flykt från en jobbig verklighet.