Som partipolitiskt ointresserad men samhällsengagerad, och berörd av vad som sker i detta söndervittrande geografiska område beläget mellan Norge och Finland som allt mindre liknar ett riktigt land, skriver jag nedan reflektioner.
Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela debattartikeln.
En märklig fråga som får ett korrekt svar (se lite längre ner). Men det räcker inte med ett korrekt svar och det är inte okej att riksdagspartierna håller på och utkämpar sina strider via medierna, det är bara pinsamt. Ur debattartikeltexten:
Vi har tydligt och konsekvent stått upp för medmänsklighet, jämställdhet och tolerans. På andra sidan finns SD, med affärsidén att sprida rädsla och misstro för att locka missnöjesröster.
Kommentar: Tolerans? Men inte mot det tredje största partiet; den toleransen är i sanning minst sagt selektiv.
Vidare ur texten:
Vi sätter oss inte i en regering som kräver aktivt stöd av SD.
Kommentar: Centerpartiet vill inte sitta i en regering – eller ens stödja den! – bara för att det tredje största partiet, Sverigedemokraterna, kan komma att rösta för den politik som man säger sig vilja föra! Det är oerhört märkligt, nästan så man inte kan tro att det faktiskt har sagts.
Sverigedemokraterna fick i den senaste opinionsmätningen (Aftonbladets och Inizios väljarbarometer 8 november) 18,9 % av rösterna och blev därmed andra största parti. I valet i september blev partiet tredje största parti med nära 18 % av rösterna. 1.135.627 svenskar röstade på Sverigedemokraterna, 1.135.627 miljon människor vill se dem och deras politik få genomslag i politiken. Färre än hälften, 557.500 personer röstade på Centerpartiet…
Att Centerpartiet så flagrant och odemokratiskt och intolerant vill köra över drygt 1,1 miljon människors vilja i det läge som det lilla partiet befinner sig är – förutom otillständigt – direkt barnsligt och löjligt. Man kan också undra vad de har för ”värdegrund” i det partiet, och hur deras demokratisyn ser ut. Dears kunskaper och kompass på dessa områden ter sig rejält svajiga.
Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela debattartikeln.
Ur texten:
När Fredrick Federley frågar efter besked om hur SD ska ”hanteras” är vårt budskap glasklart. Vi tänker inte ”hantera” SD. Vi vill lägga fram Alliansens gemensamma politik i Sveriges riksdag för att pröva vilket stöd den har. Om den inte har riksdagens stöd så kommer en sådan regering att falla. Det är minoritetsregerandets villkor.
Kommentar: Ja, svaret är faktiskt glasklart. Att man i Centerpartiet inte förstår det är lite skrämmande. Men det hänger ihop med att man inom det partiiet inte heller verkar förstå vad ”demokrati” och ”tolerans” betyder. Att försöka förklara det för dem, vilket bland annat Moderaterna gjort dag ut och dag in, är helt uppenbart som att hälla vatten på gäss, det vill säga meningslöst.
Sedan kan man också konstatera att Moderaterna (1,284.698 röster i valet, ynka 149.071 fler än Sverigedemokraterna) tyvärr inte heller har haft kraft och förmåga nog att förhålla sig till Sverigedemokraterna som till det stora parti det nu är. Vid ett extraval kommer alla partier att tvingas göra det, trist att det inte funnits vuxna i de politiska rummen som har avväpnat den här frågan för länge sedan. De som kommit närmast att göra det är det pyttelilla partiet Kristdemokraterna, all heder åt dem, de har varit rakast och tydligast när det gäller att ”förhålla sig till Sverigedemokraterna”. Kristdemokraternas partiledare är av en helt annan kaliber än Centerpartiets – och även Moderaternas i just detta sammanhang. Moderaterna, som ju har samma syn som Sverigedemokraterna i en hel del frågor, har envist och ända in i sitt kakel fortsatt att behandla dem som i det närmaste pestsmittade och det är nästan lika illa som det Centerpartiet och Liberalerna håller på med.
Om det är så att ett folk får de ledare det förtjänar så förtjänar tydligen svenskarna de sämsta. Figurer som spelar maktspel, som hugger varandra i ryggen, som kommunicerar via utspel på allehanda mediala och sociala plattformar. Svenskarna har tvingats tolerera Miljöpartiets vansinnigheter, det minsta partiet av alla. Det lilla antal väljare (285.899) som röstade på det partiet har behandlats demokratiskt och som personer med ”lika värde” (ett helt meningslöst uttryck), medan de som röstat på Sverigedemokraterna – nästan fyra gånger fler – inte räknats och vilkas åsikter inte ska ges någon som helst betydelse. Trots Centerpartiets fagra tal om just ”tolerans”, ”demokrati” och ”medmänsklighet”.
De sju partiledare som med näbbar och klor gör allt för att utesluta det åttonde – samtidigt ett av de största – och som spottar på det stora antalet människor som röstat på det, är värda förakt. Förakt för att de beter sig som småbarn och förakt för att de inte agerar demokratiskt och korrekt och förakt för att de försatt landet i ett ledarlöst tillstånd.
Men en nöjd och belåten partiledare och ledning för det tredje största (idag kanske andra största) partiet Sverigedemokraterna behöver inte röra ett finger utan kan luta sig tillbaka, föra ihop händerna med fingerspetsarna mot varandra, småle och koppla av. De behöver inte göra någonting alls, de kan sitta på första parkett och se hungriga hundar verbalt slita varandra i stycken. Och puckla på varandra offentligt i tal och skrift. Socialdemokraternas Stefan Löfven kan göra detsamma. Sitta och titta på när Alliansen imploderar och påståendena om en gemenskap mellan de fyra före detta politiska vännerna bara blir till tomma ord utan någon som helst substans.
De värsta skurkarna i denna svarta fars är – som var och en kan se, höra och uppfatta – de orealistiska och oansvariga partierna Centerpartiet och Liberalerna, genom sina verklighetsfrånvända partiledare. Det är de som försätter Sverige i ytterligare ett okänt antal antal veckor eller månader i ett regeringslöst kaos. Glöm inte det när/om det blir extraval!