Här skriver Tiina Kantola igen. Hon flyttade för ett år sedan till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida). Hon berättar här på bloggen om valet i det nya hemlandet och om sina intryck av vad som pågår både före, under och efter valet.
Om säkerheten ur en valobservatörs perspektiv
Säkerhet vid val är så mycket mer än att skydda människor mot våldshandlingar. Det handlar också om att bereda varje medborgare möjligheten att utan störning avge sin röst, med vars och ens integritet i behåll; kontroll av listor med röstberättigade, säkra rutiner kring hanteringen av röster och röstresultaten etc, etc. I Irak precis som hemma.
Men många tänker troligen på hur farligt det är i Irak under valet och hur folk kan skyddas. Att vi så gott som aldrig behöver tänka så i Sverige, det ska vi vara tacksamma för.
Den irakiska armén har huvudansvaret för säkerheten i samband med valet och koordinerar sin bevakning med amerikanska trupper, men de är endast stand-by. I Kurdistan sköter Peshmerga, den särskilda kurdiska säkerhetsstyrkan, bevakningen i samarbete med Ashaish, kurdiska Säpo.
Säkerhetsstyrkor har ENDAST tillträde till en vallokal om deras närvaro behövs. Vallokalerna öppnar söndagen den 7 mars kl 7 på morgonen, och stänger kl 17 på eftermiddagen. Det kommer att råda restriktioner att åka bil under viss tid före och efter valet, åtminstone in och ut i städerna. Enbart behöriga fordon får färdas i tätt bebodda samhällen under valdagen. Behöriga fordon kan vara säkerhetsfordon och persontransporter med särskilda tillstånd. På så sätt minimerar man risken för bilbomber och för att fordon ska ramma exempelvis vallokaler.
Märk väl att det här är en lekmans uppgifter som jag dels har egen erfarenhet av från valet i Kurdistan i somras, men också genom dem som själva arbetar med säkerhet här.
Vad min egen säkerhet beträffar så kör jag egen bil med en kurdisk vän från Erbil till Duhok, dagen innan valet på grund av fordonsrestriktionerna under valdagen. I Duhok har jag behörig transport mellan vallokalen och boendet. Återresan sker någon gång dagen efter valet, min kurdiska vän hämtar mig. På vägen kommer vi att möta ett otal check-points där Peshmerga kontrollerar våra ID-handlingar. De är alltid vänliga och hjälpsamma.
Utanför huset hör jag ljuden från valyran i staden, bilar kör omkring och tutar, polissirener tjuter. Det hör till i den här världsdelen att göra sin röst hörd med buller och bång, och det är inget som oroar mig. Man kan inte vara på ett ställe som detta om man är nervös av sig.
Och just när jag skriver detta vid midnatt mellan onsdag och torsdag, brakar det ordentligt någonstans och hela kvarteret blir mörkt. Elen gick, vilket är högst vanligt, fast normalt sker det inte så högljutt. Dags att dra täcket över sig, det kommer en ny dag imorgon också.