Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak. Hennes tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan). Denna gång handlar det om semester.

På semester i Sverige och Finland,  från irakiska Kurdistan

Tiina i Helsingfors

Den första frågan från mina vänner hemma i Sverige och Finland är ”Är det inte farligt att vara där?”. Eller också tycker de att jag är väldigt modig. De flesta skulle aldrig åka till Kurdistan. Den andra givna frågan från alla är ”Måste du bära burka eller huvudduk?” Nej, jag måste ingenting – men jag väljer att visa respekt för landets kultur och religion!

Tråkigt att folk hemma i Sverige vet så lite, fast det finns över 100 000 irakier i landet. Hur många av dem som är från irakiska Kurdistan finns det kanske ingen exakt siffra på, men här uppskattar de siffran till 60 % . Varje svensk har någon av dem i sin närhet och kan lätt få lite aktuell information och kunskap. Media ger det inte.

Media spär på okunskapen i sin iver att sälja. Det är med Kurdistan som med ett mobbat barn, som bara genom att byta skola kan få en fräsch start. Men Kurdistan kan inte byta skola. Media borde istället leva som deras uppdrag föreskriver, d.v.s. ge allsidig och objektiv information om situationen i de olika delarna av Irak. Men svenska medier följer inte den faktiska utvecklingen i regionen…

Vakttorn i Kurdistan

Det är stor skillnad på säkerhetsläget i norra Irak, alltså den kurdiska regionen, och övriga delar av Irak. Stabiliteten i den kurdiska regionen beror främst på den utmärkta gränsbevakningen som Kurdistans egen militär, peshmerga, upprätthåller. Hotbild finns, men man jobbar effektivt. Vidare är Kurdistan multietniskt och multireligiöst, vilket den kurdiska relativt autonoma regeringen vinnlägger sig om att främja. Allt detta får jag förklara för mina svenska och finska vänner om och om igen.

Men visst, närmaste oroshärd från min bostadsort Erbil betraktat, Mosul, ligger bara några mil västerut.  De självmordsbombningar som sker där, är dock just riktade att genomföras där. Likaså i Kirkuk, som i likhet med Mosul är omstritt p.g.a. sina enorma oljetillgångar. Regeringarna i Bagdad och i Kurdistan har ännu inte lyckats komma överens om vart dessa områden hör. Konflikterna i de här städerna beror på rikedomar och vilken etnisk grupp som ska ha makten över dem. Men det här är lokalt avgränsade konflikter. De gäller inte i hela norra Irak.

Besök i Rwanduz

Den andra huvudfrågan från mina vänner i Sverige var huvudduken, eller burka. Undrar om inte media har planterat en huvudduk i hjärnan hos både svenska och finska folket! Under mina 1,5 år i Kurdistan har ingen någonsin bett mig klä mig på något annat sätt än jag gör. Varför skulle någon begära en gäst klä om sig? Men jag, som gäst, väljer att inte bära kortkort, shorts eller linne; jag väljer att visa respekt och tar seden dit jag kommer.  Jag gör det i tillräcklig omfattning för att mina medmänniskor i denna gästfria region ska trivas med mig, för då trivs jag med dem. Så enkelt är det.