Här skriver Tiina Kantola om hur det var att med cirka ett dygns varsel resa till Sudan som valobservatör. Inte för Sverige, utan genom egna kontakter, desamma som hon också fick förtroendet att vara valobservatör i Irak 2010. Här finns del 1!
Fler kvinnoröster i Sudan
Medan vi väntar på det officiella valresultatet i det sudanesiska valet, som meddelas den 14 februari, summerar jag här de observationer som mitt team gjorde under valveckan. Det måste dock poängteras att våra observationer inte är representativa för hela valet eftersom vi bara besökte 25 vallokaler av totalt 3471.
Av ca 4 miljoner röstberättigade sydsudaneser var 52 % kvinnor och 48 % män. Valkommissionen hade spridit särskilda affischer för att uppmuntra just kvinnor att rösta.
Anledningen till att det finns fler kvinnor än män är, att flera män än kvinnor dog i de blodiga inbördeskrigen som härjade i landet under åren fram till 2005. Kvinnorna använde nu sin rösträtt flitigt och de var märkbart stolta över sin rättighet. Vi kunde se långa rader av fint uppklädda kvinnor köa till vallokalerna.
En vallokal består av fyra stationer. Den första är registrering i röstlängden. Där kontrolleras personens röstkort och händer. De röstberättigade hade ett särskilt röstkort försett med fingeravtryck, inte foto, som de har skaffat genom att registrera sig för valet i valkommissionen. Här har man inga ID-kort som hos oss. Registrering i röstlängden sker genom fingeravtryck, samma finger som på röstkortet. Händerna kontrolleras och ska vara fria från bläck för att säkerställa att personen inte har röstat tidigare. Det var väl lite si och så med kontrollen av händerna på de vallokaler vi besökte.
Efter att ha lagt sin valsedel i den förseglade röstlådan, doppar nämligen männen sitt pekfinger i ett speciellt svartlila bläck som markering för att de har röstat. Bläcket sitter kvar minst en vecka och förhindrar personen från att rösta flera gånger. Ibland kunde det vara svårt att se bläcket på de svarta männens fingrar, de är ju så svarta, framförallt i södra Sudan. För kvinnor däremot, målas markeringen mellan pekfinger och långfinger. Kvinnor använder henna för att dekorera bland annat sina händer, och att ha hennafärgade fingertoppar anses vara särskilt vackert så kvinnors fingertoppar är redan ”upptagna” med färg av skönhetsskäl.
På den andra stationen får personen sin valsedel och en noggrann instruktion om hur den används och hur den viks ihop efter röstning. Återigen är det fingeravtryck som gäller. Den tredje stationen är röstbåsen. De var gjorda av papp med en liten gardin för. Visserligen är merparten av sudaneserna ganska smala, men det var ändå en omöjlighet att rösta i hemlighet i de små båsen. Här kunde vi också observera de grövsta övertrampen av valförrättare, som i vissa fall gick in i båset med den röstande, tog dennes finger och placerade dennes fingeravtryck i cirkeln han själv ansåg vara rätt.
Varje förseglad röstlåda på den fjärde stationen skulle innehålla ettusen valsedlar, men så var inte alltid fallet. Vi observerade boxar som var så överfulla att man med lätthet kunde plocka upp valsedlar ur dem.
Även om vi valobservatörer blev väl mottagna på de flesta vallokaler, förekom det att vi inte fick se vallokalens loggbok, och än mindre registrera oss i den, eller skriva in våra observationer, vilket ingick i vårt observatörsuppdrag.
Mer om och av Tiina Kantola och hennes öden och äventyr kan man läsa här.