I artikeln Syyrialainen perhe haluaa takaisin Ruotsiin: ”Suomi on suuri pettymys” (Syrisk familj vill tillbaka till Sverige: ”Finland är en stor besvikelse”.) i tidningen Iltasanomat säger syrierna Leila och Nahmud att de vill tillbaka till Sverige. De har varit i Kemi och Helsingfors, sett Finland under tre dagar. Finland är för dem en stor besvikelse. Pappan i familjen, Nahmud säger upprört:
Vi har varit på gatan många timmar. Polisen kom och beordrade oss att gå därifrån. Vi trodde att Finland var ett bra och artigt land, men det är det inte.
Mamman Leila sitter med sina tre söner i Haparanda resecenter. Hon är orolig, bestört och förvirrad:
Vi har inte fått någon hjälp. Ingenting. Inte mat, inte någonstans dit vi kan gå. Ingen har hjälpt oss.
Familjen vill fort bort från Finland. Pengar att köpa biljeter till Luleå eller Umeå har de inte. De frågar:
Vad ska vi göra? Hur kan vi komma härifrån?
Personer som hjälper flyktingar gissar att bland de några tiotal som återvänt till Sverige fanns ett antal irakier som redan länge bott i Sverige. De har begett sig till Finland i hopp om att myndigheternas hantering skulle vara snabbare i Finland än i Sverige. I Sverige finns människor som väntat i åratal på asylbeslut.
”Människorna är bra, men Finland är inte bra”, säger en irakisk man. Men han talar inte om vad som inte är bra i Finland.
Också Ahmed Nashis tålamod prövades, där han väntade i duggregn i kön till flyktingslussen i Torneå. Han presenterar sig som en 16-årig irakier och säger att han vill till stadens centrum. Eller tillbaka till Sverige.
Texter i skärmdumpen från Iltasanomat:
”Vi har inte fått någon hjälp. Ingenting.”
och:
Även om flyktingströmmen tydligt fortfarande går mot Finland, har några tiotal under veckoslutet redan påtervänt till Sverige. För alla visade sig Finland inte vara ett drömland.
© Översättning Merit Wager.
