Här finns en del av mina texter om SVT:s maktfullkomlighet och sällsynt dåliga personalpolitik och svårigheter med att räkna ut kostnader både i pengar och i försämrad arbetsmiljö när man splittrar medarbetare i olika kategorier och sparkar ut viktiga kuggar i maskineriet.
I DN Ekonomi den 31 januari, under rubriken Uthyrd till SVT, berättar Pia Conde, som i sex år har arbetat hos SVT, hur hon hanteras av företaget. Hon säger bland annat:
Jag väntar på att det ska ringa i mobilen. Det är svårt att planera sin tillvaro när man alltid förväntas vara flexibel. En sorts livegenskap.
Få vågar säga ifrån, så var det också när jag i maj 2010 lämnade SVT:s finskspråkiga redaktion efter 14 år för att jag dels bevittnat hur hela verksamheten malts ner och redaktionen inte längre hade en finskspråkig chef, finskspråkiga sändningsproducenter och – ibland – fick in reportrar från bemanningsföretag som inte ens behärskade finska ordentligt. Dessutom sparkade de ut sina översättare, som var och är en stor och viktig del av nyhetsprogrammet Uutiset, som ju måste vara heltextat. SVT tog sedan in – som framkommer i mina tidigare texter – personer via översättningsbyrån Svensk Medietext (grundad av tidigare sparkade SVT-medarbetare) som aldrig hade översatt och som, bevisligen, inte klarar uppgiften. ”Bevisligen” för att vem som helst kan se att deras svenska inte räcker till, att de inte klarar av att redigera texter, att de överhuvudtaget inte kan översätta och trycka fram texter i en nyhetssändning. Vilket också i otaliga rapporter konstaterats av SVT självt, men som man inte gör något åt.
Så många språkfel och så svårlästa, förbiflimrande texter skulle givetvis aldrig accepteras på Rapport och Aktuellt – där man också skulle kräva gedigen översättarvana och -kompetens – men på den nationella minoritetsspråksredaktionen kan man ta in folk som inte klarar jobbet och sätta dem att dra ner Uutisets kvalitet ytterligare – dessutom till betydligt högre kostnader än när kompetenta översättare arbetade direkt för SVT… OBS! Tre av översättarna, samtliga från svenska till finska som ju är det språk som talas i sändningarna och det finns betydligt mindre att översätta till, är ytterst kompetenta och var förut direkt knutna till SVT. Två är alltså icke-översättare men har ändå getts det viktiga uppdraget att översätta från finska till svenska, vilket oftast är den absolut största delen av programmet! Det är dem de otaliga felrapporterna – som gjorts av andra, kunniga översättare – gäller. Svensk Medietext (som alltså ägs och drivs av f.d. SVT-medarbetare) har därmed inte uppfyllt sitt uppdrag gentemot SVT: att tillhandahålla samma kompetens som fanns innan fyra översättare sparkades ut med sammanlagt 34 års översättarvana från Uutiset.
Fegheten och rädslan är utbredd på SVT. De fast anställda står inte tillräckligt starkt upp för sina kolleger som sparkats ut till bemanningsföretag (som drivs av f.d. SVT-anställda) och alla är ängsliga över att själva drabbas. Ett undantag finns, men vart ledde denna kollegiala protest? Som chef för SVT behöver man ju inte lyssna på personalen…
Kulturdepartementet bör se över om sändningstillståndet efterlevs, bland annat när det gäller den nationella minoriteten sverigefinländarnas rättigheter och behov och värnandet av svenska språket. Och någon (Riksrevisionen?) måste ta sig an uppgiften att se över penninghanteringen och upphandlingsrutinerna hos SVT. Var det inga andra som lämnade anbud än tidigare utsparkade SVT-anställda och hur många tiotals licensmiljoner har slängts i sjön för att ge dessa bemanningsföretag stora vinster? Pengar som kunde ha använts till bättre program, till utbildning av medarbetare, till att behålla läkare och sjuksköterskor på den lilla SVT-Hälsan och varför inte till en eller annan trivsel- och gemensamhetsskapande åtgärd.