Läs först min kolumn med rubriken SVT struntar både i lag och tillstånd på Svenska Dagbladets ledarsida den 25 oktober.

Här är först ett citat av programdirektören Annie Wegelius i SVT:s tidning Vi på TV nr 15 2010:

Vi är för demokrati, vi är ett humanistiskt företag, vi tror på alla människors lika värde.

Sedan ett citat ut Vi på TV nr 14 2010:

Indelningen i minoritet och majoritet riskerar att bli en definition av vilka som är med och vilka som står utanför.

Så säger Birgitta Laszlo, utredare av SVT:s minoritetsutbud (en utredning som pågått länge och kostat rejält med tid, pengar och papper). Här står fördomarna i full blom! Den svenska okunskapen och oförmågan att förstå och sätta sig in i vad det vill säga att vara en minoritet är stor – och nu tänker jag särskilt på sverigefinländarna som enligt lag är en nationell minoritet i Sverige och dessutom den allra största. Genom utredaren av SVT:s minoritetsutbud blir det mycket tydlig i detta aningslösa uttalande.

En svensk – i detta fall Birgitta Laszlo – förstår inte att de som tillhör den nationella minoriteten finländare i Sverige inte känner att de står utanför! Varför skulle de göra det, sverigefinnar har funnits i Sverige i hundratals år! De kanske upplever att de står bredvid men knappast utanför, för att de just är en nationell minoritet och för att de har andra erfarenheter, både språkliga och kulturella, än de infödda svenskarna. Sverigefinnarna är både ”inne” och ”med”, samtidigt. Och som nationell minoritet har de laglig rätt att bevara sitt språk och sin särart. Men ur det svenska storhets- och egoperspektivet ses de, som inte är strömlinjeformat svenska, som ”sämre” i jämförelse just med de äkta och bättre svenskarna och därmed måste de givetvis, helt självklart i analogi med den synen, ”stå utanför”.

Och vidare, i analogi med den nedvärderande attityd som ofta – medvetet eller omedvetet – finns hos majoritetsbefolkningen, tar svenskarna på SVT nästan helt över och sätter sin finare svenska prägel på den finskspråkiga redaktionen. Svenskarna inför  – förutom en enspråkigt svensk chef! – sitt språk, sina metoder, sin kultur, sina åsikter och sin syn på saker och ting på den finskspråkiga minoritetsredaktionen! Och splittrar verksamheten och inlemmar den i de svenska systemen, vilket torde leda till att den finska särarten urvattnas och försvinner. Det blir särskilt tydligt när det gäller nyhetsprogrammet Uutiset – vilket jag skriver om i kolumnen i Svenska Dagbladet – där det mesta redan försvenskats och kvalitetskraven på alla delar av programmet sänkts på ett sätt som man aldrig i sin vildaste fantasi kunde tro skulle ske bara för tre, fyra år sedan!

Det ”finska” är sämre, det är rentav ”dåligt”, vilket uttalats av chefspersoner på SVT, som visat att de med sitt överhetsperspektiv tycks anse att ”de där alldeles för annorlunda finnarna ska inte få tala finska och behålla sin särart och sköta sin egen verksamhet utan där måste vi, som kan och vet allt bättre, gripa in och lägga om så att det blir mer ”svenskt”, eftersom det svenska ska vara alltings norm. Och så låtsas vi att det är en finsk redaktion!”

SVT:s åratal långa minoritetsutredningar, deras ångvältstaktik när det gäller att sparka folk och splittra välfungerande enheter är katastrofal. För svenskarna som måste arbeta där – läs texten  SVT:s ledning verkar lida av megalomani med en släng av svammelsjuka – och alldeles särskilt för den lilla redaktionen som helt körts över av oförstående personer som inte begriper vad nationell särart är eller att när man har en annan kultur och tillhör en annan språkgrupp, så blir också berättandet och rapporteringen annorlunda än på svenska.

Parallellt som minoritetsutredningen hålls i gång som någon sorts skenmanöver, så sker en massa förändringar (de allra flesta till det sämre) i verkligheten. Helt oberoende av vad utredningen ens kommer fram till någon gång i framtiden, efter ytterligare något hundratal möten.

Ruosut, jos olette huolissanne – jota teidän kannattaa olla – niin antakaa mielipiteenne kuulua ja protestoikaa! Kohta voi olla myöhäistä! Mutta muistakaa, että moni joka on SVT:ssä töissä pelkää eikä uskalla sanoa totuus. Totuudenkertominen voi johtaa potkuihin.

Och, till slut: SVT granskar och avslöjar oegentligheter och tveksamheter hos företag  och organisationer; i riksdag, regering och kommuner. Men SVT granskar inte sin egen verksamhet. För, som framgår av citaten i bloggningen SVT:s ledning verkar lida av megalomani med en släng av svammelsjuka så är de reportrarna, särskilt de som hyrs in via bemanningsföretag, rädda eftersom de med fog befarar att det kommer att leda till att de blir ”svartlistade”, d.v.s. inte kommer att anlitas mer av SVT, som är en jättestor arbetsgivare. Därför måste Riksrevisionen eller en arbetsgrupp tillsatt av  kulturdepartementet granska bolaget, annars blir den aldrig gjord och SVT kan fortsätta att storhetsvansinnigt köra på som dess ledning vill, utan att bry sig om och utan att lyssna på vare sig medarbetarna eller deras fackliga representanter.