Min nytyske ”korrespondent” har gjort en liten jämförelse mellan Sverige och Tyskland, av ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande. Så här ser den ut:
Till Sverige (9.6 miljoner invånare) kom 7.049 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande år 2014. Det blir cirka ett ”barn” per 1.362 invånare. I år beräknas minst 10.000 komma, det blir då ca ett ”barn” per 960 invånare. Kommer det uppåt 15.000, vilket Migrationsverket också flaggat för kan bli verklighet, då kommer det en utomeuropeisk asylsökande som säger sig vara minderårig per 640 invånare i landet…
Till Tyskland (80.6 miljoner invånare) kom 4.399 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande år 2014. Det blir cirka ett ”barn” per 18.322 invånare. Hur många Tyskland beräknar ska komma i år är inte känt.
Hade Tyskland tagit emot proportionerligt lika många asylsökande som är, eller säger sig vara, under 18 år som Sverige, så hade siffran varit cirka 59.177!
Hade Sverige tagit emot proportionerligt lika många asylsökande som är eller säger sig vara under 18 år som Tyskland, så hade siffran varit cirka 523!
Sverige var alltså år 2014 minst 13 gånger ”attraktivare” än Tyskland att ta sig till för ”ensamkommande” (främst) pojkar och unga män från länder utanför Europa. Varför?
Reflektioner: Om det under innevarande år kommer 10.000 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande, och om de kostar samhället ca 1,5 miljon kronor per år per person (för boende, personal, skola, juridiskt ombud, god man, sjukvård, tandvård m.m.) så blir kostnaden för det svenska samhället cirka 15 miljarder kronor. 15 miljarder kronor = 15.000 miljoner kronor. Och om antalet stiger till 15.000, vilket Migrationsverket inte håller för osannolikt, då blir kostnaden för skattebetalarna cirka 22,5 miljarder kronor = 22.500 miljoner kronor.
Varifrån ska alla pengar tas?
Varifrån ska lärare tas som ska dels ha undervisning i deras modersmål; dels i svenska och alla andra ämnen?
Varifrån ska lokaler för undervisning tas?
Varifrån ska personal till alla dem som ska ”vårda” dessa pojkar och män (och ett mindre antal flickor och kvinnor ) tas?
Varifrån ska bostäder tas fram när det inte finns tillräckligt med bostäder ens till landets egna unga (och äldre)?
Varifrån ska tandläkare och läkare tas, som ska behandla alla dessa unga människor?
Vem ska betala?
Och:
Varför görs inte åldersbedömningar vid minsta tveksamhet kring en påstått minderårigs själv uppgivna ålder?
Varför följs inte Migrationsöverdomstolens dom?
Migrationsöverdomstolen har slagit fast:
Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.