Återigen tas frågan om den fängslade eritreanske och svenske medborgaren Dawit Isaak upp i medierna. Läs här, här och här samt lyssna på ett samtal om honom i Studio Ett den 23 september.
Ett nytt påhitt från Expressen är nu att alla 101 medieföretagen i Sverige ska skänka 2.000 kronor var till Dawit Isaaks familj i Sverige. Varför det? Om alla medieföretag går med (vilket man mycket väl kan tänka sig eftersom det råder flockmentalitet i Sverige och ingen vill vara ”utanför”) så ska man överlämna 200.000 kronor till familjen. Än en gång: Varför det? På vilket sätt har penninginsamlingen till familjen, som ändå har klarat sig i Sverige under alla år, någon inverkan på Dawit Isaaks situation? Jag missunnar inte familjen medieföretagens pengar, men förstår inte sambandet mellan pengarna och mannen/pappans eventuella frisläppande.
Här är ett litet utdrag ur en av mina texter om Dawit Isaak från den 11 april 2009:
Journalisterna kräver att alla politiker, regeringen, helst hela svenska folket ska agera (hur?) och skriva under upprop och kräva frigivning av den fängslade Isaak. Sällan eller aldrig ges bakgrunden till hela historien och sällan eller aldrig förklarar medierna att en eritreansk medborgare i Eritrea (oavsett om han har ett annat medborgarskap också) ses, uppfattas och behandlas som just det: en eritreansk medborgare och ingenting annat. Sällan berättas hur Dawit Isaak helt frivilligt återvände till det land som han tidigare flytt från och sökt – och fått! – skydd från i Sverige och hans eget ansvar när han gjorde det valet. Dessa uppgifter borde också komma allmänheten till del, inte för att det på något sätt minskar önskan om att han ska friges utan för att det är hederligt att ge alla detaljer.
Och så här skrev en bloggläsare bland annat den 31 maj 2009:
* Jag hade vänt mig till de länder som står Eritrea närmast och sagt att biståndet till dessa stater skulle övervägas att dras in så länge Dawit Isaak var f’ängslad. Inte till Eritrea självt alltså. Sådana hot har visat sig verkningslösa mot Eritrea innan.
* Jag hade skickat belevade och kunniga diplomater som skulle lockat med humanitära projekt som skulle gett landet goodwill. Vaccinationer, läkemedel etc. Om de bara släppte Dawit Isaak.
* Och jag hade naturligtvis översatt och läst allt Dawit Isaak skrev under sin tid som journalist i Eritrea. Vet du om något han skrivit?
Här är en del av mina tidigare inlägg i frågan:
Svensk beskäftighet och brist på ”kulturkompetens” har förstört för Dawit Isaak. 27.5 2009. Från denna text länkas också till sju andra texter
”Så här hade jag gjort”. En bloggläsare skriver om Dawit Isaak. – 31.5 2009
OBS! Jag tror givetvis att alla som agerar för Dawit Isaak har haft och har de bästa intentioner. Men medierna agerar på ett sätt som inte gagnar honom (eller alla andra som sitter fängslade på samma sätt) och har, det är jag tämligen övertygad om, förstört chanserna för Dawit Isaak att släppas fri.
Tillägg: Mariam Sherefay (S) sa samma sak som jag i programmet Babel i SVT2 den 23 september, om att mediekampanjerna skadat och försvårat möjligheten att få ut Dawit Isaak ur fängelset i Eritrea. Björn Wiman, Expressen, talar i samma inslag om att det skulle handla om att Dawit Isaak ”är svart” och att om Svante Weyler skulle ha gripits så skulle UD ha fått ut honom för länge sedan (för att han är vit). Ett otroligt märkligt resonemang som är helt felaktigt. Björn Wiman väljer att helt glömma bort att Dawit Isaak i Eritrea (där alla är svarta…) ses enbart som eritreansk medborgare och inte alls som svensk, vilket är helt korrekt och följer lagar och internationella konventioner. Information om detta finns mycket lättillgängligt på UD:s hemsidor, bland annat.