Läs först:
Mediehysteri – 23 november 2005
Har man inget eget ansvar? – 18 juni 2006
Carl Bildt: “Det är det fall vi lagt ner mest resurser på i modern tid” – 3 april 2009
Ska svenska journalister bestämma vad folk ska engagera sig för? – 11 april 2009
Om fängslade skribenter i världen – 3 maj 2009
Text på Newsmill om statsministerstil och fängslade journalister – 4 maj 2009
Om allsidig och korrekt information – 11 maj 2009
Redan den 23 november 2005 – för snart fyra år sedan – skrev jag så här:
Två dagar senare gick luften ur alltihop. Då började först vaga, sedan starkare rykten nå oss: ”Dawit Isaak är inte alls frigiven, han är bara ute för läkarundersökningar. Han ska tillbaka till fängelset igen”.
Jag kan inte undgå att känna en svag men gnagande känsla av oro för att den svenska massmediehysterin kan ha bidragit till att det hela slutade så här. Svenska journalister har visat en klumpighet och ett nästintill totalt oförstående för att situationen i ett land som Eritrea inte på ljusår kan jämföras med den i Sverige. Journalister har trumpetat ut tankar och teorier som kanske kan ha retat eller irriterat regeringen i Eritrea, kanske skrämt den och fått den att fundera hur mycket Dawit Isaaks frisläppande till ett land som Sverige kan skada den. Regeringen har förstått att medierna kommer att formligen kasta sig över Dawit Isaak som hungriga vargar och slita honom i stycken när han landar på svensk mark, och det Dawit Isaak då berättar om sina fyra år i eritreanskt fängelse är knappast ”god reklam” för landet. Alltså tar man tillbaka honom till fängelset, och nu kan vi bara drömma om att han någonsin ska komma ut.
Nu har en svensk journalist, Donald Boström, intervjuat Eritreas president och vi har alla fått veta att chansen att den fängslade eritreanske och svenske medborgaren Dawit Isaak ska släppas fri i princip är lika med noll.
Afwerki lämnade inget utrymme för kompromisser eller någon öppning i frågan om Dawit Isaak.
Det säger Donald Boström i tidningen Journalisten. Mig förvånar detta inte alls.
Det är sorgligt att man inte lär sig något i Sverige, hur mångkulturellt landet än blir! Att tro att kampanjer och krav på ett land som Eritrea skulle göra att de lämnar ut en av sina egna medborgare (det är enbart som eritrean han ses i Eritrea) bara för att lilla självgoda Sverige vill det, är så naivt att det är pinsamt. Eventuellt, kanske, möjligen hade Dawit Isaak varit ute för länge sedan och kanske till och med i Sverige hos sin fru och sina barn, om alltså inte självgoda och beskäftiga svenskar hade gått på som ångvältar.
Vem som helst med minsta lilla vilja till förståelse för ett land och ett folk med en kultur och tradition som på intet sätt liknar kulturen och traditionen i Sverige, borde ha förstått att man inte kan hantera frågan om Dawit Isaak så som beskäftiga svenskar har gjort. Svenskarna, chefredaktörer och andra, som högljutt förstört alla möjligheter för Dawit Isaak att inom överskådlig tid – om ens någonsin – släppas ur eritreanskt fängelse, borde nu ta på sig en stor del av skulden för det. Vilket de med största tänkbara sannolikhet inte gör…
Jag upphör aldrig att förvånas över att man i Sverige, med en så enormt stor population från massor av länder, faktiskt inte lär sig mer om den kultur och de traditioner och sätt att leva som existerar i dessa länder. Exempel på kulturinkompetens fick vi bland annat se i SVT:s serie Diplomaterna. Hela Dawit Isaak-historien är ett skolboksexempel på hur man genom att klampa fram på svenskt manér, stället för att lära sig hur man ska närma sig problemet om man vill ha framgång, bara förstör och inte når några positiva resultat alls.
Det är sorgligt. Det är egentligen fruktansvärt, det som hänt. För hade man lyssnat på oss som varnade för att den väg man valt att gå med demonstrationer, kampanjer och öppet och offentligt demoniserande av Eritrea skulle leda till sammanbrott och katastrof, då hade Dawit Isaak kanske varit tillbaka i Sverige för länge sedan. Eller också inte. För hur hemskt det än är – och det är hemskt! – så kan man inte alltid vinna alla strider. Inte ens om man är svensk.
OBS! Jag tror givetvis att alla som agerat för Dawit Isaak haft goda intentioner. Men jag tror också att de har agerat på fel sätt, de borde ha vetat bättre.