Ett intressant och välbehövligt nedslag i verkligheten. Att läsa utredningar och rapporter är en sak, att vara ute och se och höra och uppleva saker själv är en annan. Mest givande – även om hela besöket var intressant – var samtalen med Zulmay Afzali, att lyssna på hans kloka ord och åsikter och förslag på migrations- och integrationsområdet! Och också att se honom behärska sin klass i modersmålet!
(Martin Kits, stabschef hos socialminister Göran Hägglund)
Tisdagen den 6 maj gavs äntligen tillfälle för en sedan länge planerad studietripp till Nyströmska skolan där det hålls introduktionskurser och bedrivs sfi-undervisning för asylsökande av många olika nationaliteter samt undervisning i modersmål för unga afghaner. Studiebesöket gjordes tillsammans med socialminister Göran Hägglunds stabschef, Martin Kits, som trots mycket bråda dagar inför kommande EU-val, partiledardebatt med mera, avsatt dagen för det här besöket i verkligheten, en av många verkligheter i Sverige.
Vi var på plats klockan 08.30 för att delta i en lektion i modersmålet (dari), som hölls av Zulmay Afzali för unga afghaner som – samtliga utom en – sade sig vara 17 eller 17,5 år gamla. Den enda som inte angav den åldern var en ung man som sade sig vara 19 år. Vi presenterades för klassen, som just den här dagen bestod av tio elever varav två, om jag förstod saken rätt, hade fått avslag på sina ansökningar om asyl. Varje elev presenterade också sig själv.
Zulmay Afzali höll sin lektion med stor auktoritet utan att för en enda sekund bli auktoritär. Han höll en diktamen, och att se dessa unga män (barn var de inte) målmedvetet och under total tystnad, skriva vad deras lärare läste upp för dem, var för mig nästan som att befinna mig i en lektionssal i Finland. Zulmay Afzali, läraren var engagerad, läste tydligt, upprepade meningarna så att alla hann med och gick oavbrutet runt i salen och tittade på vad eleverna skrev och hjälpte till där det behövdes. Det märktes att hans elever gillade honom, att de inte på något sätt var rädda för honom utan vågade fråga när de inte förstod, och att de hyste stor respekt för sin lärare. Det var en väldigt fin upplevelse att vara med om den lektionen!
Sista hälften av lektionstiden ägnades åt frågor från eleverna till Martin Kits och till mig. De kom att handla mest om varför en ung man inte fått sin asylansökan beviljad trots (!!!) att han ansökt tre gånger. Alltså varför Migrationsverket avslagit ansökan tre gånger och han nu måste anlita advokat och med hjälp av en sådan och en god man försöka övertyga Migrationsverket om att det måste bevilja permanent uppehållstillstånd, PUT, trots att samma verk två gånger och migrationsdomstolen en gång slagit fast att det inte föreligger asylskäl. Slående var, att det verkade som om unga män som söker asyl som ”ensamkommande barn”, på fullt allvar tror att det i princip räcker med att säga att man kommer från Afghanistan, är 17 år och att fadern (och/eller andra släktingar också) är död, för att man ska beviljas PUT i Sverige! De förstår inte att ett avslag på ansökan hos Migrationsverket och i migrationsdomstol faktiskt betyder just ett avslag och att de inte har befunnits ha skäl att få stanna i Sverige. Den gode mannen och den advokat eller jurist som anlitas späder på missförståndet och ger de unga männen ett falskt hopp genom att ta sig an deras ”fall” och skriva nya inlagor, om och om igen. Men de tjänar ju pengar på det, så…
Vi fick också titta in i två klasser där det 1) bedrevs sfi-undervisning för asylsökande som redan kunde en hel del och 2) där analfabeter och ytterst lågutbildade lärde sig mycket basala ord och meningar med hjälp av bilder. Slående var lärarnas engagemang och tålamod, det var beundransvärt.
Lunch åts i skolans matsal och där anslöt sig, förutom huvudläraren i sfi, Katrin Fogelby (som skrivit boken Mitt fönster mot världen – en sfi-lärare berättar) och skolan vice rektor Magnus Ekenblom. Samtalet handlade om skolan och dess elever och de utmaningar det innebär att aldrig riktigt veta hur många asylinvandrade eller asylsökande elever man ska/måste ta emot och inte veta hur man ska bereda plats åt alla och ha lärare till alla. Antalet fluktuerar starkt och att pussla ihop en god och meningsfull undervisning åt alla är ingen lätt sak.
Dagen avslutades med ett samtal mellan Martin Kits och Zulmay Afzali, där den senare gav sin syn på de svenska migrations- och integrationssystemen. Det var ord och inga visor. Samtalet var inte offentligt, därför återges det inte här. Man kan dock säga att många i Sverige skulle kunna få sig en och annan tankeställare genom att vara öppna och ta in nya tankar och synpunkter, särskilt från någon som sett flera sidor av både det ena och det andra (asylproceduren och integrationsförsöken).