Jag är till 100 % för en generös och rättssäker asylinvandring. Och kritisk till mycket inom asylinvandringsområdet.

Det är en rättighet för människor att söka asyl och skydd undan krig och förföljelse. Sverige har förbundit sig genom internationella konventioner och sin egen utlänningslag att ta emot människor som söker asyl och att pröva deras rätt till skydd. Jag har – kontinuerligt – sedan 1996 följt asyl- och invandringsfrågor och arbetat ideellt med och för asylsökande och en rättssäker hantering av dem, på många olika sätt, inte minst som ombud i hundratals fall. Se bl.a. under fliken MFO och kategorin Asyl&Migration med texter från maj 2005 och framåt. Jag har också från första stund välkomnat lagen om arbetskraftsinvandring som kom den 15 december 2008.

Det finns anledning att kritisera Sverige och svenska myndigheter för de många misstag och felaktigheter som begåtts och begås på asylinvandringsområdet. Människor ges inte sällan uppehållstillstånd på felaktiga eller falska grunder samtidigt som människor som borde ha fått stanna utvisas. Att kritiskt granska alla olika aspekter av ett så viktigt område borde vara självklart för alla som intresserar sig för de här viktiga frågorna. Och att presentera så många fakta som möjligt.

Strömmarna av asylsökande förändras över tid beroende på många faktorer. Det som gällde 1996 gällde inte 2001 och det som gällde 2004 gällde inte 2008. Att hårdnackat och enögt se allt på samma sätt hela tiden, trots förändringarna i världen och i den svenska lagstiftningen, går inte.

Jag har aldrig ändrat åsikt när det gäller asyl- och skyddsbehövandes rätt att, efter den lagliga prövning som alltid görs och som följer Sveriges utlänningslag, få uppehållstillstånd om Migrationsverket eller, när beslut överklagas, en migrationsdomstol finner att en person har rätt att få det. Jag har heller aldrig ändrat åsikt om att den som inte uppfyller kriterierna och därmed inte beviljas uppehållstillstånd ska lämna landet. Det har jag alltid tyckt. Att sedan Migrationsverket och, på sin tid utlänningsnämnden och idag  migrationsdomstolarna kan ha fel i sina avgöranden, det är en annan sak. Mot uppenbart felaktiga beslut ska man opponera sig och kräva att felen rättas till. 100 % korrekta beslut går aldrig att få (inte heller inom rättsväsendet i övrigt), men det handlar om människors liv och då måste man vara så säker som någonsin möjligt på att besluten blir korrekta.

Jag är glad över att genom åren ha fått träffa så många fantastiska, enastående människor med så vitt skilda – ofta ganska hemska – öden och historier som alla de hundratals och åter hundratals asylsökande jag mött! En del som utvisats har jag kontakt med ibland. Ingen av dem har råkat ut för något utan de är bara tillbaka i sin vardag i Gaza eller norra Irak etc. Många har fått stanna i Sverige och har blivit mina vänner.

Jag tänker med värme på den unge irakiske läkaren D; vänlige Mohammed A och ambitiöse Mohammed S; framåtsträvande Basem som började jobba dagen efter att han fått PUT; smågnälliga Sadia som alltid hade ont överallt; kosovoalbanska Farida med det tragiska ödet, bosniska Vesna med den svårt sjuke sonen, tjocka palestiniern Samir som bott större delen av sitt liv i Saudiarabien men inte fick återvända dit; fantastiske iraniern Fuad; älskvärde palestiniern Abdulrahman som flyttade till en liten ort i Skåne när han fick PUT; uigurerna Kaiser och Adil, palestinske Mohammed och ryska Inna, palestinska Narriman som nästan tynade bort psykiskt av den sex år långa väntan på flyktingförläggning;  flickan A, 12 år, som var apatisk; ryska Lena som försökte hålla ihop allt och som var gift med palestiniern Akram; ”spattige”och charmige iraniern Mehdi (som jag kallade ”D” i en text om Mehdi som kan läsas här), vietnamesen Thanh; jemeniten Ghassan som tvingats se människor torteras och bl.a. få ögonen utstuckna, gamle palestinske farbror B som slets ut ur sin lägenhet på en flyktingförläggning  av Polisen som tog miste på person och inte ens bad om ursäkt efteråt; azerbajdzanska (eller kanske ryska…) underbara Larissa, Aleksandr, Teimor och Diana; synskadade irakiern Mohammed i Hedemora; Roberto från Peru; kirurgen X och allmänläkaren Y från Kosovo och deras hyperbegåvade barn; smågalna Viktor vars fru och två barn sökt asyl här och polisen till slut inte orkade hålla på och utvisa utan lät honom stanna här trots att han hade PUT i ett annat EU-land – och hundratals andra asylsökande som alla gjort intryck och satt spår hos mig för evigt. De har alla berikat mitt liv och lärt mig mycket. Jag är glad att jag har fått vara ombud eller på andra sätt kunnat hjälpa dem alla!

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.