Det kan knappast vara orimligt att anse att samma regler och lagar ska gälla alla som bedriver verksamhet och försörjer sig i Sverige enligt principen ”likhet inför lagen”. Men sedan EU-medborgare från främst Rumänien i allt stridare ström tagit sig till Sverige för att försörja sig genom tiggeri och på senare tid även försäljning av tidningar, har en del nya frågor uppstått kring vad som är ”försörjning”, vad som är ”verksamhet” och vad som därmed ska – eller inte ska – beskattas i Sverige.
I Sveriges Radios inslag Gatutidningen Sofia Z ger miljoner till EU-migranter den 10 april 2015, rapporteras om att fram till den dagen hade 60.000 ex av tidningen (vars upplaga var 70.000) sålts. Försäljarna köper den enligt uppgift för 25 kronor och säljer den för 100 kronor och, sägs det:
Mellanskillnaden får de behålla själva. Om alla försäljare fått fullt pris har alltså totalt 4,5 miljoner kronor gått från köpare till säljare.
Det är bra att människor försörjer sig själva och initiativet att hjälpa människor att kunna göra just detta är lovvärt. Men det som kan få andra egenföretagare och självförsörjare i landet att bli en aning undrande är när det sägs att ”vinsten går oavkortad till familjerna i Rumänien”. Ingen annan i Sverige kan låta vinster från försäljning eller annat arbete gå oavkortade till sina familjer. Pengarna fördelas i stället genom skatter och avgifter på många familjer, på samhällsservice, infrastruktur, sjukvård, skola och mycket annat.
Skatteverket verkar en aning taget på sängen och någon absolut klarhet i hur skattereglerna för EU-medborgare som idkar försäljning i Sverige ser ut går inte att få. Av det snåriga svaret från en vänlig rättslig expert går att extrahera att skatteplikt föreligger om det finns
– ett fast driftställe, det vill säga en stadigvarande plats varifrån verksamheten bedrivs
– om personen kan anses vara obegränsat* skattskyldig
– om det rör sig om skattepliktig försäljning
och att skatteplikt inte föreligger om
– verksamheten inte bedrivs från ett fast driftställe
– om personen anses vara begränsat* skattskyldig
Att moms ska erläggas gäller dock alltid, utom om försäljningen är minimal, till exempel att någon har sålt endast två tidningar och momsen då bara skulle röra sig om några tior.
Någon djupare analys av läget gällande beskattning av denna och annan typ av verksamhet som bedrivs av EU-medborgare i Sverige ger Skatteverket inte i detta skede. Frågorna kring hur EU-medborgares näringsverksamhet i Sverige ska hanteras torde dock vara något som verket behöver komma med anvisningar om; invandringen av medellösa EU-medborgare som får hjälp att sälja varor och produkter här med god vinst kan komma att öka. Fler kan lockas att försöka sig på samma sak, när det blir känt att försäljning av en tidning under en begränsad tid kan ha gett en så stor sammantagen vinst som 4,5 miljoner kronor och att hela vinsten oavkortad går till dem som säljer den. Utrymmet här medger inga längre utläggningar, men det finns givetvis många aspekter att ta hänsyn till, som till exempel att inkomster under 18.824 kronor/år inte är skattepliktiga och vad som kan anses vara ett ”fast driftställe”, om inkomsterna eventuellt ska beskattas i hemlandet etc.
Det svenska välfärdssamhället är – eller har varit – byggt på den solidaritet som den starka skattebetalarmoralen inneburit och de absoluta krav på inbetalning av skatter, sociala avgifter och moms som gällt alla. Ett klarläggande av andra länders medborgares skattskyldighet eller icke skattskyldighet i Sverige behöver definitivt göras när nya situationer på grund av den fria rörligheten inom EU uppstår. Att man tycker synd om människor och ”unnar dem” att tjäna lite pengar i stället för att sitta och tigga kan aldrig vara en ursäkt eller grund för att frångå stiftade, gällande lagar. Börjar man tillämpa sådana kriterier i rättsliga sammanhang då brakar samhället samman totalt.
* Om innebörden av begreppen ”begränsat” och ”obegränsat skattskyldig” kan man läsa i Inkomstskattelag 1999:1229.