I min kolumn i Svenska Dagbladet idag – Vilka fler lagar kan vi strunta i? – skriver jag om den stora viljan hos flera politiker i flera partier och folk inom LO och en del andra fackföreningar att stå på barrikaderna för personer som vistas illegalt i landet (”illegalt” betyder alltså ”olagligt”, vilket många verkar helt vilja bortse ifrån) och som jobbar här svart. Förutom att jag undrar vilka andra lagar än utlänningslagen dessa politiker m.fl. anser att vi kan strunta i, så undrar jag om samma politiker och fackföreningsfolk är beredda att också kämpa för till exempel svartjobbande och därmed lagbrytande svenskar? Om svaret är nej, vad säger då DO, är det då fråga om diskriminering? Ska inte lagar vara lika för alla? Ska inte alla lagar gälla för alla?
Det är lätt att gå på känslor och tyckanden om att den eller den måste få stanna i Sverige för att han nu har varit här illegalt si och så länge och jobbat svart för att försörja sig och det vore fel att kräva att han återvänder till sitt hemland. Men man måste se längre än näsan räcker och inse, att för si eller så länge sedan har den här personen faktiskt fått sin asylansökan prövad och resultatet blev att han inte befanns ha sådana skäl som anges i utlänningslagen för att få stanna här. Därmed skulle han redan då, för si och så länge sedan (ofta ganska många år…) ha återvänt till sitt hemland, inte stannat kvar i strid mot lagen och inte arbetat svart i strid mot lagen. Också arbetsgivare begår lagbrott om de låter människor utan arbetstillstånd arbeta hos dem.
Om politiker och fackföreningsfolk och andra anser sig ha starkt stöd för en fri invandring så ska de arbeta för att ändra utlänningslagen i demokratisk ordning. Inte förespråka eller understödja lagtrots i landet. Om man anser att massor av beslut i asylärenden strider mot gällande lag i både Migrationsverket och migrationsdomstolarna och alltså är felaktiga, då måste man göra allt man kan för att rätta till felen. Vad man inte ska göra är att indirekt eller direkt uppmuntra och stödja människor som medvetet och under lång tid bryter mot den lag som gäller.
Och, till slut: om en del politiker och folk i fackföreningsrörelsen inte uppmärksammat det så har Sverige faktiskt sedan den 15 december 2008 en lag som tillåter arbetskraftsinvandring från utomeuropeiska länder. Informera människor om den här lagen och de möjligheter den ger, i stället för att stödja brott mot andra lagar.
Här finns texter på denna blogg på sökordet ”arbetskraftsinvandring”.
Till slut ett förtydligande, eftersom det finns bloggare och debattörer som inte tycks känna till hur det förhåller sig:
När jag skriver att det inte finns några papperslösa flyktingar så stämmer det. Ingen får flyktingstatus som inte styrker vem han/hon är. Bland dem som söker uppehållstillstånd i Sverige av andra skäl (t.ex. skyddsskäl) har däremot uppemot 95 % valt att slänga eller gömma sina handlingar och påstår sig vara ”papperslösa”. Dock är verkligheten sådan att de allra flesta (om inte alla av de 95 % asylsökande som inte visar vilka de är), har någon form av id-handlingar! De vill bara inte visa dem, trots att det krävs att man på något sätt försöker styrka vem man är och varifrån man kommer för att Sverige ska veta vika människor landet hyser.
Det är alltså dem, som har flyktingskäl (en mycket liten del av alla som kommer hit) som jag talar om i mina texter och även i min kolumn i Svenska Dagbladet. Dessa flyktingar (till skillnad från asylsökande som inte har flyktingskäl) är aldrig papperslösa.
Okunskap och spridande av densamma skapar förvirring och ger en felaktig syn på saker och ting. Det borde skribenter och debattörer tänka på.