En migga kommenterar:
Rita från Kosovo är inte unik. Många asylsökande kommer hit p.g.a. vårdbehov. Ibland har de svåra sjukdomar, exempelvis HIV/AIDS och bromsmedicin finns också i hemlandet. Men de har inte råd att betala för den, så de söker sig hit. De får avslag på sina ansökningar.
Cancersjuka som kommer hit i tron att det finns någon mirakelbehandling här som inte finns i hemlandet kommer också till Sverige med påhittade asylskäl. Ibland dör de här innan någon utredning hållits. Kan det finnas något värre för en dödssjuk människa än att dö i ett främmande land utan anhöriga vid sin sida?
Utvecklingsstörda barn finns överallt i världen. Utvecklingsstörning kan inte botas. Vad skulle Sverige kunna göra för Rita, en stackars flicka som har ryckts från sin invanda miljö där hon antagligen skötts av föräldrarna och släkten? Jag kan förstå att det blivit tungt för Ritas föräldrar att ha ett utvecklingsstört barn i Kosovo och att de gärna vill avlastas och kunna skapa sig själva ett liv. Men det är ju inte skäl för asyl eller uppehållstillstånd i Sverige…
Tyvärr så har de kanske fått en lite för rosenskimrande bild av Sverige. Men här finns det ju många föräldrar som måste ta hand om sina utvecklingsstörda barn själva, med minimalt bistånd från samhället. Det finns också åldringar som tvingas vara anhörigvårdare för dementa eller på annat sätt svårt sjuka makar, tills de stupar själva.
Om Ritas familj skulle få PUT (permanent uppehållstillstånd) – och när medierna inte längre skriver – då väljer de kanske själva att åka tillbaka till Kosovo. För att det inte var så bra i Sverige, trots allt.
Man borde inte få ansöka om asyl p.g.a. av att man har ett utvecklingsstört barn! Det är ett missbruk av asylrätten, och egentligen får man det inte heller, enligt lag. Det ska ses som en uppenbart ogrundad ansökan om man söker för att man har ett utvecklingsstört eller på annat sätt sjukt barn. Och om habiliteringsinsatser för utvecklingsstörda, handikappade och åldringar saknas i Kosovo så borde det vara EU:s och i viss mån Sveriges sak att se till att någon del av det ekonomiska stödet som man ger till den självständiga republiken Kosovo går till att bygga ut sjukvården, handikappomsorgen och åldringsvården. På det viset skulle det också skapas många jobb i Kosovo där majoriteten saknar jobb.
I en tilläggskommentar skriver samma migga också följande:
Det kan finnas ”synnerligen ömmande omständigheter” att ta ställning till. När sjuka barn är inblandade, tar man ställning till om vård helt saknas i hemlandet etc. För att komma fram till detta måste man få en diagnos. Ibland kan det vara svårt för föräldrarna att inse att barnet är utvecklingsstört, de tror på fullt allvar att en operation eller dylikt kan hjälpa. Jag har faktiskt träffat föräldrar som berättat att läkaren i hemlandet rått dem att åka till Sverige för att få bot. Jag kan inte annat än tycka synd om dessa föräldrar, de griper efter ett sista halmstrå för att hjälpa sitt barn och vem skulle inte göra detsamma?
Men att ett barn har en utvecklingsstörning är, som sagt, inte grund för uppehållstillstånd i Sverige.