Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på Josefin Utan sajt.
Utdrag ur en både tänkvärd och därmed läsvärd text av Josefin Utas, som på sin sajt presenterar sig så här på sin blogg, och vars texter jag ibland läser och då oftast med stor behållning:
Från både politik, media, myndigheter osv jobbar man idag hårt på att stämpla ut ord som olämpliga och man hittar hela tiden på nya sätt att benämna saker. I debatten som rör invandring flödar ord vars betydelse man försöker vrida på – åt sämre eller bättre håll – eller som man uppfunnit som vapen i en politisk kamp; migration, migrant, flykting, papperslös, främlingsfientlig, medmänsklig, integration, assimilation, socialt utsatt, rasifierad, islamofobi, rasist, IS-krigare, IS-återvändare, utsatt område o.s.v.
Ta begreppet ”papperslösa” exempelvis. Dessa är egentligen illegala invandrare. Genom den nya benämningen elimineras ordet ”illegal” och pekar istället på en utsatthet som de själva inte kan rå för (”…lösa”). Att begreppet illegala invandrare suddas ut till förmån för papperslösa blir ett sätt att skapa sympati och bedriva påtryckningar och regelrätt politik genom ord.
Den som använder ”fel” ord får acceptera att få sina intentioner ifrågasatta. De bemöts med klagomål på ordvalet, tillfället eller att det överhuvudtaget yppas. Bara vissa tillåts diskutera vissa ämnen överhuvudtaget, beroende på hudfärg, ursprung eller åsikt. Enstaka ordval tas som bevis för att en person är fientlig mot och vill andra illa. I värsta fall används orden som påtryckningsmedel gentemot en persons arbets- eller uppdragsgivare för att de ska ta avstånd från personen eller tysta den, så kallad ”deplatforming”.
Det är som att varje individ förlorat rätten att äga innebörden i det som man säger. Rätten har förflyttats någon annanstans.
Kommentar: Under de snart 13 år som jag har skrivit på min sajt har jag sett hur språket – speciellt, men inte enbart – på asyl- och migrationsområdet har förändrats på ett häpnadsväckande sätt. Normala svenska ord och uttryck vilkas betydelse och innebörd är tydlig och rak har bytts ut mot krumbuktiga hittepåord som tagits upp av politiker och lydiga journalister och allt mer används just så som Josefin Utas skriver:
Klicka på omslaget för att läsa mer om boken.
George Orwell insåg och skrev i sin bok 1984 om hur mycket makt som ligger i språket. I boken försökte allsmäktige Storebror styra människors åsikter och beteenden genom så kallat ”nyspråk”. Till hjälp fanns statliga instanser som Sanningsministeriet som städade bort historien och skrev om den, så att den passade makthavarnas agenda. Det som till varje pris inte fick ske var att varje individ gjorde sig en egen bild och åsikt om sakernas tillstånd. Sanningen skulle skapas centralt och allt som gjordes syftade till det.
Boken kom ut redan 1949 och det är fascinerande hur han redan då lyckades beskriva samhällstendenser som vi kan se nu, år 2019. Istället för att försöka påverka verkligheten, försöker man styra bilden av verkligheten genom språket.
Kommentar: Att normala svenska ord görs ”stämplingsbara” är vansinnigt. Som att det inte tycks vara helt okej att säga ”utlänning”. Jag förstår inte alls varför, så jag struntar förstås i det i mitt eget språkbruk. Men det är just ett av många normala svenska ord som inte anses vara ”passande” av outgrundlig anledning. I själva verket är det horrören ”nysvensk” (som ofta används i stället – fast då bara om utlänningar som asylinvandrat, märkligt nog), som är helt absurd. Ordet ”nysvensk” är dessutom ett oförskämt ord, ett uttryck för en nedlåtande herrefolkssyn på utlänningar. Svensk uppblåsthet som indikerar att det enda som räknas, eller det som är ”finast” att vara – fast man inte är det – är ”svensk”. Utlänningar ska inte få definiera sig själva, det ska svenskar göra. Det är inte bara jag utan många, många andra utlänningar som upplever det som ytterst obehagligt.
Några andra hittepåord och -uttryck är:
– papperslös när man menar person som vistas illegalt i landet
– flykting när man menar asylsökande m.fl som söker uppehållstillstånd i Sverige
– ensamkommande när man menar (oftast) afghansk medborgare, manlig, som är – eller utger sig för att vara minderårig
– flyktingbarn när man menar barn till asylsökande eller ovannämnda kategori afghanska, företrädesvis män, som utger sig för att vara – eller är – 16 eller 17 år gamla
– tvingas lämna Sverige när man menar att en person har fått avslag på sin asylansökan och enligt lag ska återvända till sitt hemland
– EU-migrant när man menar tiggare från – oftast – Rumänien, men också andra EU-länder
– IS-krigare när man menar islamistisk terrorist
Det här är bara en bråkdels bråkdel av alla nyord och -uttryck som prånglas ut och används för att förvirra och förvilla folk och trycka in dem i en politiskt definierad, smal och absurd ord- och uttryckskorridor. Lite som om man ramlat er i den vita kaninens hål i Alice i Underlandet.
Alice sitter och har tråkigt, då helt plötsligt en vit kanin dyker upp. Han plockar upp en klocka ur sin västficka och säger: ”Kära nån, jag är sen!”.
Kaninen skuttar vidare och Alice, som blir nyfiken på kaninen, springer efter honom. Han skuttar ner i ett kaninhål, och när Alice tittar ner faller hon. Hon faller flera mil. Efter det är ingenting sig likt
I listan ovan har bara tagits med några få exempel på ord och uttryck på invandringsområdet. Det skulle kunna skrivas en hel bok om hur normala svenska ord och uttryck stämplas som icke politiskt korrekta och ersätts med ord som leder tankarna helt fel på ett sätt som är skrämmande likt det skräckscenario som George Orwell beskrev i sin bok 1984, som skrevs redan 1949 (!) där ett av begreppen som används är just det som också Josefin Utas tar upp i sin text:
Nyspråk (newspeak) är ett språk som utvecklas med syfte att begränsa individens tankeutrymme. Det är språket som talas i samhället som beskrivs i romanen 1984 av George Orwell. Det syftar till att upprätthålla romanvärldens rigida och ofria samhälle genom att begränsa individens tankeutrymme och därigenom förhindra kritik mot ”Partiet” och dess ledare ”Storebror”. Språkets struktur och syfte beskrivs detaljerat i ett fristående appendix i Orwells roman. Det som är mest utmärkande för nyspråket är att mängden ord hela tiden minskas, och att sidobetydelser undviks.
Folket måste börja stå emot den ord-, uttrycks- och begreppsförvirring som högljudda personer med obehagliga agendor gör allt för att påtvinga det och fortsätta att använda korrekta svenska ord för att beskriva verkligheten. Inte låta sig dras in i en Orwellsk värld av åsiktsförtryck genom ord- och meningsförändringar – ofta subtila, ibland mycket tydliga.