Det som migrationsminister Maria Malmer Stenergard säger är en självklarhet. Det kan knappast finnas någon enda människa som inte förstår orden ”på felaktiga grunder”, och som inte tycker att människor som på bedrägligt sätt – i strid med utlänningslagen och relevanta konventioner –  tillskansat sig uppehållstillstånd inte har rätt att befinna sig i Sverige. Har man sökt sig hit i falsk identitet, i flera identiteter, med falska historier, förfalskade dokument så finns det ju inte förutsättningar för att kunna pröva skyddsbehoven och därmed inte heller att bevilja uppehållstillstånd.

Egentligen borde budskapet från migrationsministern formuleras så här, alltså utan ordet ”Fler” i början:

Uppehållstillstånd ska återkallas om de beviljats på felaktiga grunder.

Detta eftersom återkallandet givetvis ska gälla alla uppehållstillstånd som beviljats på falska, bedrägliga och därmed felaktiga grunder.

Och att man, i enlighet med utlänningslagen, återkallar felaktigt beviljade uppehållstillstånd är ju inget nytt. Här länkar till ett antal texter i ämnet, och korta utdrag ur dem från tiden då lagen följdes. Läs gärna hela inläggen via länkarna:

•  Uppehållstillstånd återkallat för person som ofta reser till sitt hemland. – 9 december 2008, för 14 år sedan. Ur texten:

I Migrationsdomstolens vägledande beslut i det enskilda ärendet  anges följande:

De ofta återkommande besöken i hemlandet ansågs dock visa på en stark anknytning dit. Anknytningen till Sverige bedömdes som relativt svag med hänsyn till levnadsomständigheter och familjeförhållanden. Synnerliga skäl för en återkallelse ansågs därmed finnas.
———-
Utlänningen har visserligen haft uppehållstillstånd och varit folkbokförd i Sverige men i realiteten vistats i något annat land under långa perioder och därför inte fått någon närmare anknytning hit.

•  Uppehållstillstånd ska återkallas av person som har fått det utan att ha skydds- eller asylskäl. – 14 oktober 2011. Ur texten:

Återkallelsebestämmelsen är till sin lydelse tvingande.

Migrationsöverdomstolen har i en dom den 13 juni 2011 (mål nr UM 5495- 10) uttalat sig angående förutsättningarna att återkalla flyktingstatus. I målet hade personen efter att ha fått flyktingstatusförklaring ansökt om och erhållit ett hemlandspass. Domstolen anförde bland annat följande.

NN:s förvärv av hemlandspass och användandet av detta har såvitt framkommit varit frivilligt och inte föranlett av att krav ställts från svenska myndigheters sida. Det kan vidare konstateras att giltighetstiden för hemlandspasset sträcker sig t.o.m. den 30 augusti 2016 och att NN inte, efter den resa han anskaffat passhandlingen för, har lämnat ifrån sig denna till Migrationsverket. Detta tyder på att NN inte velat avsluta relationen med hemlandet och att hans införskaffande av passet inte heller kan anses ha varit endast en enstaka och tillfällig kontakt med hans hemlands myndigheter.

I ovan text (som är betydligt längre än citatet ovan) finns också länkar till två andra texter i ämnet, den ena från den 18 januari 2011, den andra från den 8 augusti 2011.

•  En migga: “Vi polisanmäler ytterst sällan när någon tillskansar sig tillstånd genom lögner och vi återkallar sällan.” 5 januari 2017. Ur texten:

En migga: Vi polisanmäler ytterst sällan när någon tillskansar sig tillstånd genom lögner och vi återkallar sällan. Att vi inte återkallar så ofta är delvis för att det är svårt att få igenom i domstol. Har personen haft uppehållstillstånd i fyra år så krävs synnerliga skäl för återkallelse, och finns det barn med i bilden så är det i princip omöjligt att få igenom i domstolen. Sen är det också så fiffigt ordnat på verket att man inte får någon ”pinne” för ett återkallandebeslut!  Det är bara nya ärenden som räknas. Man kan alltså inte få flera ”pinnar” i samma ärende. Ett återkallande innebär lika mycket jobb som ett nytt ärende men ”for nothing”.

I inlägget ovan finns flera  texter i ämnet: en från 2007, två från 2008, en från 2009, tre från 2016 samt en från 2017.2016,

•  Enligt Migrationsverket återkallades endast 59 uppehållstillstånd på grund av oriktiga uppgifter under 2016. – 25 augusti 2017. Ur texten:

Jag har genom åren fått information om att många asylsökande sökt – och inte sällan också fått – skydd i Sverige på felaktiga grunder. Lögner om nationalitet, ålder, bakgrund och en välkomponerad, trovärdig men falsk asylhistoria, allt detta inte så lätt att upptäcka om man inte är en riktigt skicklig eller åtminstone ambitiös utredare. Därför ville jag veta hur det såg ut i statistiken och ställde mina frågor till Migrationsverket som vänligt och snabbt gav mig följande svar:

Antal uppehållstillstånd som återkallats de senaste fem åren: 
År 2013 = 1809 uppehållstillstånd
År 2014 = 2201 uppehållstillstånd
År 2015 = 1588 uppehållstillstånd

I januari 2017 citerade jag i inlägget Ytterst relevanta frågor: Granskas Migrationsverkets asylbeslut och återkallas bedrägligt erhållna TUT och PUT? ur utlänningslagen 2005:716. Då stod där tydligt och klart så här:

Detta verkar ha ändrats och skrivningen nu är betydligt snårigare och otydligare. Här får var och en själv läsa lagen och (försöka) tolka den. Men under rubriken Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd (alltså i stället för att att tydligt ange när uppehållstillståndet ska återkallas…), stå det nu:

Jag kan tyvärr inte på ett juridiskt säkert sätt bedöma de här lagparagraferna eller varför de har ändrats, vad de egentligen betyder och allra minst varför den tydliga lagtexten med rubriken Återkallelse överhuvudtaget togs bort/ändrades. Men som sagt: det står var och en fritt att själv läsa lagen och försöka följa hur de som ändrat den har tänkt. I en rättsstat måste det dock vara så att den som bedrägligt tillskansar sig något – särskilt något så stort och omfattande som ett uppehållstillstånd med allt vad det innebär – också måste ta konsekvenserna när det upptäcks. Om falska uppgifter lett till uppehållstillstånd ska uppehållstillståndet återkallas och personen/personerna lämna landet.

© denna sajt.