I Dagens Nyheter den 24 april skriver Fateme Behros ett inlägg under rubriken Vackert språk måste också vårdas väl. Tyvärr går det inte att länka till hennes text, men jag citerar några stycken här:
Exakt för 24 år sedan satt jag på tåget och hörde folk som pratade med varandra. Jag var nykommen flykting i Sverige och kunde inte mer än några få ord på svenska. Och nu när jag hörde svenska meningar och deras melodi, med mjuka rörelser mellan dalar och berg, fylldes jag av en speciell känsla, som om jag för första gången såg på en målning där världen aldrig tar slut. Jag tror det var då min kärlek till det svenska språket började. Sedan dess brukar jag säga att svenska är ett väldigt vackert språk.
———–
Och kanske just av denna anledning (brytning, dåligt uttal) är jag emot att höra en invandrare läsa upp nyheterna eller något annat på tv eller radio. Jag tror att det kan hjälpa och vara en stor hjälp för invandrare att höra orden med riktig betoning och ren äkta melodi ur en infödd "ursprunglig svensk" mun. På samma sätt blir jag irriterad när jag läser texter i dagstidningar som är blandade med engelska. Trots att engelskan har blivit ett oumbärligt språk och trots att många svenskar kan engelska blir jag förvånad över att ingen ifrågasätter detta.
Ett språk är inte bara ett kommunikationsmedel utan också ett arv som måste tas om hand och bevaras.
Så klokt och så väl uttryckt!
Läs mer om Fateme Behros bland annat här och här och om hennes böcker här, här och här.