Svenska språket är ett av två officiella språk i Finland. Men svenska är inte officiellt språk i Sverige! Däremot är minoritetsspråken finska, jiddisch, meän kieli (tornedalsfinska), romani och samiska lagstadgat officiella språk i Sverige. Nog är det väl underligt att svenskarnas eget modersmål inte har samma status i Sverige som det har i Finland och som fem andra språk har i detta land?

Sture Allén (ledamot i Svenska Akademien) har skrivit om detta den 6 december 2005 i Svenska Dagbladet Kultur under rubriken Är god svenska diskriminerande?. En rubrik som jag för övrigt knappast tror att någon skulle komma på att överhuvudtaget ens formulera i något annat land… Han kommenterar betänkandet ”Mål i mun” som fört fram ett förslag om att lagfästa svenskan som officiellt språk i Sverige. Betänkandet har fått stöd av en stor majoritet remissinstanser, bland dem Svenska Akademien. Sture Allén skriver:

Läget är ju det bisarra, att svenskan är officiellt språk i EU och i Finland men inte här. Däremot har vi fem officiella minoritetsspråk. Vad sägs då i propositionen? Där heter det att man inte bör genomföra förslaget om en lag om svenska språket utan ställa upp ett politiskt mål om att svenskan skall vara huvudspråk i Sverige. Alltså ingen säker grund utan ett konjunkturberoende och föränderligt mål helt i politikernas händer.

Han skriver vidare:

Hur kan det komma sig att makthavarna inte vill befästa sitt eget allmänspråks roll genom att lagfästa det? Det ena skälet anges vara att det kan uppkomma problem i internationella sammanhang. Vad den saken beträffar kunde man kanske ha hört sig för med andra länder om hur de klarar kontakten. Exempelvis har våra vänner finländarna haft två officiella språk sedan 1919 utan att nationen veterligen har misslyckats på den här punkten.

Det andra skälet att avfärda förslaget är av allt att döma huvudorsaken: en bestämmelse om att de som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall använda klar och begriplig svenska kan uppfattas som diskriminerande mot dem som inte har svenska som modersmål eller av annan anledning inte behärskar svenskan.

Hur vansinnigt är inte ett sådant resonemang? Det här är Sverige, svenska är huvudspråket, det är ju fakta. Svenska språket ska självklart också vara det officiella språket i landet Sverige. Och är det någon som diskrimineras här så är det ju svenskarna!!! Varför ska svenskarna diskrimineras i sitt eget land? Jag delar helt Sture Alléns inställning och åsikt när han skriver:

Ödmjukhet är en dygd men självutplåning är det inte. Genom propositionen bugar man sig så djupt att ansiktet är på väg genom mattan. Vilka signaler – för att använda en bild ur propositionen – ger en sådan hållning den offentliga förvaltningens folk, svensklärarna, skolungdomen, föräldrarna, journalisterna och inte minst de invandrare som seriöst och målmedvetet arbetar på att tillägna sig svenskan för att kunna delta i samhälls- och kulturlivet?

Nu får svenskarna sluta med det här larvet som inte bara invandrare utan också folk i andra länder skrattar nedlåtande och föraktfullt åt. Och riksdagen och andra inblandade experter och utredare etcetera måste ta till sig det Sture Allén så väl formulerar och som jag, och säkert många med mig, håller med honom om:

Det politiskt korrekta språket är ett ohägn, inte minst genom sitt misstänkliggörande av dem som använder sitt språk normalt och utan ont uppsåt. Jag tänker inte här på studentikosa ting som att tjock skall ersättas av kroppsligt begåvad. Vad jag tänker på är att man till exempel måste kunna diskutera invandrarfrågor utan att kallas rasist och peka på att svenskan är Sveriges viktigaste språk utan att kallas nationalist. De som tar till rasist och nationalist i sådana sammanhang misshandlar sitt modersmål. Ord som dessa karakteriserar enbart den som hävdar att den egna rasen respektive nationen är överlägsen andra. Riksdagen skall som den naturligaste sak i världen kunna besluta att svenska skall lagfästas som officiellt språk i Sverige utan att anklagas för nationalism eller rasism.

Jag älskar svenska språket! Jag älskar också finska språket. Två så diametralt olika språk som man till och med tänker olika på. Jag gillar engelska språket också och jag behärskar både finska och engelska väl. Men svenska allra bäst, förstås. Svenska är mitt modersmål och det är officiellt språk i Finland men inte i Sverige. Märkligt.

© denna sajt.