Konstiga betoningar som ändrar betydelsen av det man vill få fram och felaktiga användningar av ord som antingen förändrar betydelsen av hela meningen eller ”bara” urholkar språket förekommer allt oftare i Sveriges radio. Förmodligen anser man sig inte ha vare sig tid eller råd med någon som helst språkkontroll (och kanske heller inget intresse för det…) utan varje reporter/programledare får tuta och köra bäst han eller hon kan.
Det finns cirka 200 energismarta lägenheter och hus i Sverige. En blygsam summa om man tänker på att det finns cirka fem miljoner bostäder, men intresset växer.
Så står det på Ekots hemsida och så sade reportern som läste texten i radio. ”En blygsam summa? ”Summa” är ju vad man får när man adderar något (additionsresultat, slutbelopp, slutsumma), i detta fall skulle förstås ordet ”antal” ha använts: ”Ett blygsamt antal om man tänker på …”
På samma slarviga sätt blandas begreppen ”vinst” och ”seger”! Man talar om ”vinst” i ett val, till exempel. Men ”vinst” innebär mer att man slumpartat erhåller något, i ett lotteri eller på tips eller så. En ”seger” är något man uppnår efter personliga insatser, en erövring, en framgång, att man övervunnit hinder. En seger uppnår man när man uträttat något själv, inte bara genom att man bara har köpt en lott som slumpartat gett ”vinst”. Man kan ju inte säga att man ”segrar i ett lotteri” när man slumpmässigt vinner pengar eller prylar.
Begreppen ”tillhör” och ”hör till” blandas friskt. Ofta hör man sådant som ”han tillhör till dem som…”. Horrör! Antingen ”tillhör han dem som” eller också ”hör han till dem som…” – inte både och i samma mening.
Det tycks också vara mycket svårt för många journalister – absolut inte bara på Sveriges radio! – att skilja på begreppen ”ansvar” och ”skuld”! Hur ofta hör eller läser vi inte att ”X-gruppen har tagit på sig ansvaret för sprängningen av…”? När man säger så, då förvirrar man begreppen. X-gruppen har knappast tagit något ansvar alls, då hade de inte sprängt någonting, utan den har antingen ”tagit på sig skulden för…”, ”sagt sig vara skyldig till…” eller ”sagt sig ligga bakom…”.
För att inte tala om ”vi syns”! När det heter ”vi ses!”. För syns, det gör vi ju hela tiden, vi blir knappast osynliga emellanåt, sådant händer väl mest i seriernas och sagornas värld.
Språket förändras, det måste vi självklart acceptera. Men i medierna, särskilt inom public service och de större morgon- och dagstidningarna, vore det bra om ett korrekt språk kunde användas i så stor utsträckning som möjligt om man vill bevara det svenska språket. Annars spretar det åt olika håll och folk i olika delar av landet och till och med i olika delar av en stad utvecklar olika språk och får allt svårare att förstå varandra. Slang är en sak, riksspråk är en annan. Men i Sverige är svenskan inte ens landets officiella språk, så det kanske är ett accepterat led i det allmänna samhällsförfallet att även låta språket förfalla, vad vet jag.
I den nya serien TV-stjärnan, som Sveriges Television sänder och som går ut på att hitta en ny programledare, har så många av deltagarna ett så erbarmligt språk att det är ofattbart att de tre ”domarna” ens kan tänka sig att låta dem fortsätta i den här tävlingen. Och – OBS! – det gäller absolut inte enbart dem som har utländsk bakgrund…
Läs bland annat här: Om att svenska inte är officiellt språk i Sverige och Officiellt språk.