Den 26 februari publicerade New York Times en lång artikel om Sverige och invandrarna. Läs den i sin helhet under rubriken Swedes Begin to Question Liberal Migration Tenets. Här ett utdrag översatt till svenska:
För några år sedan kunde ambulans och brandkåren inte ens köra in i Rosengård utan poliseskort. Ungdomar kastade sten och tände eld på bilar. Polisen säger att det är mycket bättre nu. Antalet bränder minskade med 40 procent 2010 jämfört med 2009. Men förra månaden sattes två polisbilar, som stod parkerade utanför polisstationen, i brand med små hemmagjorda bomber.
Det är inte något som gillas av Nick Nilsson och hans fru, Ann-Christine, som säger att invandrarna inte betalar för sig och att de dessutom vägrar lära sig hur man beter sig i sitt värdland.
”De respekterar inte svenskar”, säger Ann-Christine Nilsson. ”När de lär sig svenska och beter sig som svenskar så är de välkomna hit. Men de gör inte det. Invandringen, som den är idag, måste upphöra.”
Men förbittringen är ömsesidig. Invånarna i Rosengård känner sig isolerade och tycker att man ser ner på dem. De hånskrattar åt tanken att svenskarna på något sätt skulle vara speciella och mindre rasistiska och främlingsfientliga än andra européer. De tycker att Sverige har varit generöst med ekonomiska bidrag men väldigt lite annat.
Unga invandrare, som Behrang Miri, 26, vars familj kommer från Iran, säger att islamofobi är ett växande problem. “Om en svensk kille slår en kvinna så är det alkoholism”, säger han. ”Om någon slår en kvinna i mina kvarter så är det på grund av kulturen.”
Miri, en rappare som startat en ideell förening som uppmuntrar multikulturalism, säger att han älskar Sverige och är tacksam för att han fick komma in i landet. Men, säger han, svenskarna har inte gått tillräckligt långt i sitt mottagande av invandrare. ”OK, de har öppnat den fösta dörren”, säger han. ”Men jag vill ha dörr fyra, fem och sex. Jag vill kunna bli president”.