Min lilla vän Ellen, sex år, och jag har varit på bio och sett Mumintrollens farliga midsommar. Vilken upplevelse! Massor av ungar och föräldrar hade samlats på biografen Park för att se filmen och det var verkligen trevligt ordnat för de små: det bjöds på minikanelbullar och småkakor och till det saft innan man gick in i salongen, och när man sedan gick in så fick alla barn en burk med muminplåster. Så det började jättebra och alla var glada och uppsluppna.
När klockan blev tre gick en kvinna upp på scenen, framför de djupröda förhängena, och hälsade alla välkomna och berättade att de hade bakat över 700 minikanelbullar så att de skulle räcka till alla. Och så presenterade hon ”berättarrösten” i filmen medan han med långa kliv och i guldkostym stegade upp på scenen: Mark Levengood.
Med sin typiska Mark Levengood.röst och på sitt typiska Mark Levengood-sätt berättade han om filmen och om hur Mumintrollet gärna hade kommit själv, men att hans näsa var för stor så han kunde inte ta sig ut ur filmen. Det kunde däremot Mark, för han hade ju så liten näsa. Ungarna och föräldrarna lyssnade på hans finlandssvenska stämma och när han sa att ”oavsett vad era föräldrar säger om att tomten bor i Sverige så är det lögn. Tomten bor i norra Finland!” gick ett litet sus genom salongen. Men så är det ju: tomten bor i fjället Korvatunturi i finska Lappland.
Filmen var animerad och lagom lång. När den var slut fick alla ungarna ballonger som strävade mot skyn och det tyckte Ellen var jättekul. Vi band fast ballongen i hennes lilla väska som hon hade på magen – för säkerhets skull, så att den inte skulle kunna rymma. Och så gick vi på konditori och drack varm choklad med vispgrädde och Ellen åt en chokladboll. Vi pratade om filmen och lite av varje och efter en sväng via en bokhandel där Ellen bläddrade lite bland böckerna, var det dags för hemfärd efter några mycket roliga lördagstimmar tillsammans med en synnerligen trevlig liten flicka.
Och här kan man läsa om ett annat Muminbiobesök som Ellen och jag gjort!