Förra året kom över 81.000 asylsökande till Sverige. I år tros 105.000 komma. Eller fler. Förra året avgjordes 53.503 asylärenden, 31.220 personer beviljades asyl eller permanenta uppehållstillstånd, PUT, i första instans, Migrationsverket. Bifallsandelen av totala antalet avgjorda ärenden var 58 procent. Många av dem har familj som ska komma efter.
I år väntas 105.000 komma och söka asyl, hur många ärenden som avgörs och hur många som beviljas PUT är svårt att veta, men en gissning är att proportionerna kan bli ungefär desamma som 2014. Många har familjer som ska komma efter. Nästa år kommer minst lika många. Året därpå likaså. Och så vidare.
Det finns inte bostäder. Det finns inte sjukvård, det finns inte tandvård åt alla. Det finns inte skolor och det saknas massor av lärare. Det går inte att integrera alla. Motsättningarna i samhället liksom våldet ökar. Det finns inte resurser inom Polis- och rättsväsende att hantera alla skjutningar, attacker, explosioner, nedbränningar av bilar och skolor, våldtäkter, hat- och hedersbrott, allmän kriminalitet som ökar när mängder av människor kommer hit och snabbt inser att de inte har kommit till det paradis de fick löfte om att komma till. När de inser att de aldrig kommer att bli en del av det svenska samhället, hur många kostsamma integrationsprojekt för tillfället ”ansvarig” minister och andra politiker än hittar på. Detta förstår de allra flesta ”vanliga människor” men inte de som kallar sig ”ansvariga”, det vill säga politiker och märkligt nog inte heller ett stort antal journalister.
I Sydsvenskan, under rubriken Väntetiderna ökar för 60 000 på asylboenden, radas mängder av helt osannolika siffror upp, siffror som på många plan visar hur totalt förändrat det svenska samhället redan har blivit och kommer att fortsätta att bli – utan att folket har haft/har något alls att säga till om. Det faktum att felinformerade (på detta område har journalisterna vilsefört medborgarna i åratal) medborgare får gå till valurnorna en gång vart fjärde år kan inte anses innebära att de gett politikerna rätten att, med hjälp av deras skattepengar, helt förändra landet och folkets levnadsvillkor och den välfärd de och deras föräldrar och far- och morföräldrar byggt upp. Ytterst få, om ens någon, sätter sig emot att Sverige tar emot faktiska asyl- och skyddsbehövande. Men Sverige har ju blivit ett land dit vem som helst kan ta sig och stanna kvar i, som ”papperslös” (detta märkliga begrepp). Hit kan man komma helt utan några som helst asylskäl i falskt namn och med angivande av falsk nationalitet och med vilken bakgrund som helst – kriminell, terrorist – och försörjas av landets skattebetalare. Detta är känt i hela världen och resor till Sverige arrangeras i en sådan mängd att det i väldigt många fall handlar om världens dyraste ”charterresor”.
Förutom att de här boendena kommer att bli – och redan på sina håll är – krutdurkar, så är det här uttalandet av generaldirektören för det gigantiska Migrationsverket (snart 6000 anställda!) Anders Danielsson, så obegripligt megalomant att det knappt går att ta in, knappt går att fatta att han säger det på allvar:
När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.
Så talar nog bara en representant från Nordkorea. Och en förblindad och helt verklighetsfrämmande person från Den Humanitära Stormakten. Utländska kollegors sanna påpekande rinner av denne man – och svenska politiker och regering – som vatten av en gås. Det som alla andra ser, inklusive en allt större del av landets befolkning, det fortsätter politikerna, med hjälp av svenska journalister, hårdnackat att förneka. Varför? Det har jag undrat i många år och jag finner aldrig något svar.
Asylinstrumentet missbrukas å det grövsta i Sverige och så har det varit i många år. Inget har gjorts och inget görs för att stävja och stoppa det. Och Migrationsverkets högste (o)ansvarige, chef tycker att alla andra 27 EU-länder är udda. Inte Sverige.