Det som Aftonbladet nu skriver om, har stått att läsa här på bloggen sedan fem, sex år tillbaka. Det är bara att ta del av de 2328 texterna (!) under Asyl&Migration! Eller att ladda ner e-boken här, direkt, och börja läs, den omfattar fyra år: 2008-2011.
Läs t.ex. dessa texter från 2007:
Antalet ärenden bara ökar på Migrationsverket – 16 maj 2007
Antalet oavgjorda ärenden på Migrationsverket har ökat med 43 % på sju månader – 24 juli 2007
Om de ”pinnar” som Aftonbladet skriver idag finns 22 texter att läsa här, från tiden 11 april 2007 – 21 september 2012.
Det har tagit 2328 texter på bloggen innehållande minst 1500 skrivna av miggor (ett svårslaget rekord) samt en bok – Inte svart eller vitt utan svart och vitt – innan gammelmedierna långsamt börjar vakna upp i den verkliga verkligheten. Bland annat i form av Aftonbladets granskning som kommer efter att miggorna redan rapporterat i fem år om det som de nu skriver om i sin serie! Mycket små tecken finns också i andra medier på ett uppvaknande, som t.ex. när Expressens Anna Dahlberg medverkade i SR Studio Ett och försiktigt, dock inte precis med den kraft som haveriet på asylområdet kräver och har krävt i många år, ändå uttryckte att man kanske skulle börja fundera över att minska antalet asylsökande som tas in. Lyssna själva så hör ni själva vad hon säger, jag har inte citerat henne ordagrant. Det länkas till inslaget härifrån.
Och riksdagsledamöterna verkar fortfarande antingen helt enkelt inte förstå – eller vara så fega att de inte vågar visa att de förstår – att den svenska asylhanteringen sedan länge har gått helt överstyr. De har slagit dövöronen till och de fortsätter att göra det. Inte ens de, som jag har haft kontakt med genom åren och försökt nå fram till och uppmanat att ta del av miggornas berättelser på bloggen och senare i boken, har velat ta till sig den här samhällskatastrofen, som man nog får säga att det rör sig om. Än mindre har de, som kanske börjat ana vidden av asylhaveriet, orkat göra något. De spelar hellre med i ett spel som blir allt pinsammare att se och höra. De har inte ”tagit sitt ansvar”, ändå sitter de som representanter för folket och landet med uppdrag att göra just det: ”ta ansvar”. Jag har delat med mig av mitt kunnande till ganska många, men kommer givetvis aldrig att avslöja vilka jag pratat med, så ingen behöver vara orolig. Har man haft förtroliga samtal så har man.
Här är ett citat ur recension i Dagens Juridik om boken där miggornas berättelser finns samlade och som kom ut i början av februari i år:
Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.
Och ur en recension i GöteborgsPosten:
En av dem som trots mycket motstånd försökt lyfta fram flera sidor av den svenska migrationspolitiken är Merit Wager, debattör, skribent och under flera år medborgarnas flyktingombudsman och ofta anlitad som juridiskt ombud åt människor som sökt asyl eller uppehållstillstånd i Sverige.
———-
Inte svart eller vitt, utan svart och vitt, är ett viktigt dokument som förhoppningsvis leder till att en hel del förändras inom svensk invandringspolitik och -debatt.Om vi på allvar vill bekämpa rasismen i samhället och se till att människor som behöver skydd får det måste rättsstaten värnas. Annars gynnas krafter i samhället som är allt annat än goda.
Och så här skrev Per Gudmundson, ledarskribent i Svenska Dagbladet, på Facebook, vilket återges med hans tillstånd:
Vilken agenda kan vara mer lovvärd än att skydda asylsystemet från bedragare?
Hon bevakar ett område som är sjukt eftersatt journalistiskt: Migrationsverkets handläggning. Enligt principen att varje felanvänt uppehållstillstånd är en stöld från de asylbehövande. Solklart köp.
Ingen blogg i Sverige lär ha så mycket unikt nyhetsmaterial. Dessutom ofta av karaktären sprängstoff, och inom en genre få journalister törs eller kan eller vill bevaka. Nu har Merit Wager skrivit en bok. Köp den!
Jag kanske rentav får Stora Journalistpriset snart. OBS! Det är förstås ett skämt!
Till slut: Jag tycker givetvis att det är bra att Aftonbladet granskar asylhanteringen om de gör det seriöst och på djupet. Om de är villiga att granska allsidigt och att bemöda sig om att använda korrekta termer och att lägga fram alla fakta – inte minst när de beskriver enskilda fall. Alltså om de verkligen är öppna för att sätta sig in i det de rapporterar om, så är det utmärkt. Med 16 års samlad och uppbyggd erfarenhet och kunskap på området vet jag dock att det är oerhört svårt.