Läsvärt på sajten Kvartal: ”Svenskarna ser att invandringsvågen av okvalificerade människor från kulturer som är så långt borta från den svenska som det går att komma på värderingsskalan, innebär mindre av allt.”

Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Kvartals sajt.

En intressant och välskriven text, inte minst när Ola Wong berättar om sin egen brokiga bakgrund:

Min mor är tysk minoritet från Rumänien. Före andra världskriget fick folk dokumentera sin etniska tillhörighet. En släkting, Onkel Poldi, bedömdes vara jude och dog i koncentrationslägret Buchenwald. De övriga skickades till fronten och blev sedan fördrivna av Stalin. Efter kriget blev de som inte hade flytt deporterade till arbetsläger i Sibirien och sändes sedan på slavarbete till slätten Bărăgan i Rumänien, återigen enbart för att de var tyskar.

Min morfar kom till Sverige från ett flyktingläger i Österrike efter att ha sett en annons från hattfabriken i Karlskrona som sökte ingenjörer. Efter något år kunde resten av familjen med fyra barn och farmor följa efter 1948. I vuxen ålder åkte min mor till Hongkong och studerade och kom hem med en kines, min pappa.

Det låter idylliskt när han berättar om hur familjen kom till Torestorp och välkomnades med blommor av grannarna Irma och Gunnar:

I Torestorp hade folk hälsat på varandra, man lämnade husen olåsta och samhället var tätt sammanknutet med ett nätverk av jaktlag, syjuntor, kyrkokören, skolan, hembygdsgården, idrottsföreningen. Identiteten var självklart kopplad till gården och jorden. En Anna, om hon var äldre, hette inte bara Anna utan exempelvis Anna på Heden. Vi var därför exotiska fåglar. Farfar gjorde taijiquan, gymnastisk svärdsdans, på Torestorps gator, inför stora ögon.

Ingen skulle säga att vi var torestorpare. Men vår familj fyllde en uppenbar funktion i byn. Mamma var lärare, vi bodde i en lärarbostad som hyrdes ut av kommunen och pappa hade jobb, först på fabrik och sedan som lärare. Vi var inte heller något hot. Det var givet för alla vilken kultur som skulle dominera i byn.

Men framförallt kanske Ola Wongs långa essä är intressant för hur han skriver om den enorma förändringen av Sverige som skett på historiskt kort tid.

Sveriges nationella berättelse om det fattiga landet som blev ett tryggt och rikt land med generös välfärdsstat är så stark eftersom den är sann. Det är troligen en orsak till den osedvanligt höga folkliga tillit till stat och politiker som finns uppmätt i Sverige.

Samhällsomvandlingen som följde av flykting- och anhöriginvandringen från 80-talet och framåt var en annan femma. Orsaken till att den svenska versionen av det mångkulturella samhället fungerar så dåligt är:

• Den lönar sig inte.Majoritetsbefolkningen kompenseras inte för förlusten av kontroll, sammanhang, välfärd, skattepengar och identitet som förändringen innebär.
• Den är inte demokratiskt förankrad (se punkt 1 för frågan om varför det är så).

Det är väl belagt att den generösa flyktingpolitiken aldrig har haft något aktivt majoritetsstöd bland medborgarna. Det har också i årtionden varit den fråga där det är störst uppmätta åsiktsskillnader mellan riksdagsledamöterna och medborgarna.⁶  

Följden blev en samhällspolitisk version av ansträngd tystnad vid julbordet.

Läs hela essän och läs den långsamt så att det finns tid att begrunda texten.