Under lång tid har ett antal miggor skrivit till mig och en hel del av vad de berättat har jag lagt ut här på bloggen. Både miggorna – och även jag själv – har närt ett fåfängt hopp om att någon någonstans någon gång ska bry sig om och ta upp de mer eller mindre horribla saker som berättats. Men icke.
Till alla som hört av sig till mig har jag sagt att det vore bra att ta upp frågorna med Migrationsverkets ledning men det har ingen enda sett som ett vettigt alternativ. Det skulle ändå inte leda någonvart. Jag har då sagt att de i så fall borde gå vidare genom att kontakta regeringen som, vare sig den vill eller inte är ansvarig för Migrationsverket. Jag har också föreslagit att några av de kritiska, kunniga, kompetenta miggorna går samman och skriver en debattartikel i någon av de större tidningarna för att väcka ansvariga, men de har hittills föredragit att publicera sig här, på denna blogg. Läs under kategorirubriken Asyl&Migration där finns hundratals mycket viktiga texter!
Nu har följande brev från en person med god insikt i M igrationsverkets verksamhet gått till migrationsministern:
Angående Migrationsverkets hantering av barnärenden
Inom Migrationsverket hanteras ärenden om familjeanknytning av Verksamhetsområde Besök, bosättning och medborgarskap. Vad gäller barnärenden (d v s sökanden med ålder under 18 år) är dessa schematiskt följande:
– barn med förälder som är bosatt i Sverige
– barn med förälder som nyligen gift sig eller blivit sambo med någon som är bosatt i Sverige (d v s medföljande barn till den ene föräldern)
– barn med förälder som tänker gifta sig eller bli sambo med någon som är bosatt i Sverige (d v s medföljande barn till den ene föräldern)
– adoptivbarn eller barn som står under adoptionsförfarande.Vad gäller de ensamkommande barnen (d v s barn som kommer till Sverige utan vårdnadshavare eller annan vuxen i sällskapet) är dessa nästan uteslutande samtidigt asylsökande, varför dessa fall handläggs av Verksamhetsområde asylprövning.
Migrationsverket har emellertid uppfunnit ett nytt begrepp: ”hushållsbarn”. Detta är uppföljaren på det faktum att Verksamhetsområde Besök, bosättning och medborgarskap nästan aldrig gör DNA-analyser: verksamhetschefen Christina Werner anser att DNA-analyser är diskriminerande, eftersom de blir aktuella för ett fåtal länder.
Vad gäller ”hushållsbarn” så ser Migrationsverkets arbetsfall ut så här. En vuxen i någon av de ovanstående kategorierna säger att denne tagit hand om ett barn, och därför vill att det barnet ska få uppehållstillstånd i Sverige. Det barnet sägs typiskt vara antingen ett syskonbarn, kusinbarn, hittebarn, eller ett klanbarn. Identitet för barnet är okänd, och Migrationsverket gör inga efterforskningar om barnets föräldrar. På enbart muntliga uppgifter skriver så Migrationsverket ut uppehållstillstånd för barnet, på tillståndsgrunden hushållsgemenskap. Någon övrig myndighetskontakt tas inte.
Konsekvenserna är säkert uppenbara för justitiedepartementet.
1) Den första är att adoptionsreglerna numer är satta ur spel av Migrationsverket: det är, som departementet vet, inte bara så att det finns ett förfarande för godkännande av ett antal utländska adoptioner, det finns även ett svenskt adoptionsförfarande (se exempelvis Göta hovrätt i mål nr Ö 989/93, RH 1994:39). Regeringens agerande i fallet med de vietnamesiska adoptionerna blir exempelvis ett slag i luften, eftersom Migrationsverket istället ger uppehållstillstånd som hushållsbarn.
2) Det andra är att DNA-reglerna är satta ur spel dubbelt upp. Inte nog med att Migrationsverket enbart i undantagsfall gör DNA-tester, det är dessutom så att om det då visar sig att barnet inte är ”äkta” så behöver den vuxne bara säga att det är ett hushållsbarn så blir det tillstånd.
3) Den tredje konsekvensen är att det numer är fullt möjligt att ta vilka barn som helst till Sverige, även kidnappade.Det ska också nämnas att i de fall som Migrationsverket gör så här så sker inga kontakter alls med de sociala myndigheterna i Sverige. När det kommer ett sådant hushållsbarn till Sverige är det strikt ett fall för socialnämnden att förordna om fosterhemsplacering (5 kap 1 § socialtjänstlagen). Och eftersom Skatteverkets folkbokföring godtar muntliga uppgifter för bokföring av civilstånd kan det barnet skrivas in som barn till någon i Sverige. Så, när Migrationsverket skrivit ut tillstånd för ett påstått föräldralöst barn så blir det i Sverige till ett ”vanligt barn”. Socialnämnden är alltså helt ovetande.
Och slutligen kan nämnas att det hänt vid ett flertal tillfällen att det senare framkommit att dessa hushållsbarn har sina riktiga föräldrar i sitt hemland. Det har också vid ett flertal fall framkommit att barn som påståtts vara egna och där verket skrivit ut tillstånd utan DNA-analys visat sig vara någon annans barn. Ett sådant fall har till och med blivit känt för RPS.
© Citera gärna men ange källan!