Det började med att Margareta Lindbergh, då nästan 95 år gammal och vid sina sinnens fulla bruk samt inte satt under förmyndarskap, hos ansvariga på Seniorträffen (där hon trivs mycket bra och tycker verksamheten är toppen!) uttryckte en önskan om att de äldre som så önskade – däribland hon själv – skulle kunna ta med eget vin till den lite festligare lunch som serveras en gång i månaden i Seniorträffens lokaler. Inget märkligt önskemål och inget som borde kräva vare sig serveringstillstånd eller ombyggnad av köket (vilket var något som hon fick höra var ett krav) och inte heller något som krävde annat än verksamhetsansvarigs (det säger ju själva ordet!) tillstånd, i all enkelhet. Men det tyckte inte Södermalms stadsdelsnämnd. Det talas vitt och brett om att man vill bryta ensamheten och även sätta ”guldkant” åt äldre människor, men se att dricka glas medhavt vin en gång i månaden, det går då verkligen inte för sig!
Klicka på textrutan för att komma till texten.
Den 16 april skrev jag lite om turerna i den här sorglustiga historien på nyhetssajten Verifiera. Utdrag ur texten:
Inget vin till festluncher i seniorverksamheten för myndiga gamlingar men omyndiga barn kan få välja könstillhörighet med oklara konsekvenser. Var går gränsen för hur mycket personer som valt att bli politiker ska få bestämma över myndiga (och omyndiga) medborgare? Det heter att vi lever i ett ”fritt” land men på område efter område – inte sällan ända ner på lägsta micronivå – ser vi bevis på att det inte stämmer. Myndiga seniorer som besöker verksamheter som är till just för dem får inte ens fatta beslut om att vid festliga tillfällen dricka lite eget, medhavt vin. Samtidigt kan omyndiga barn snart ges rätt att fatta beslut om vilket kön de vill tillhöra.
Margareta Lindbergh skrev till stadsdelsnämnden och uttryckte sin önskan. Brevet avslutades:
Det skulle verkligen förhöja livskvaliteten och glädjen för oss som också i andra festliga sammanhang i livet är vana att dricka ett glas vin.
Svaret dröjde länge. När det äntligen kom, efter att politiska möten hållits och protokoll skrivits, mynnade det ut i meningen:
Det korta svaret är att stadsdelens mötesplatser är alkoholfria.
I ett tidigare svar till en annan seniorverksamhet inom samma stadsdel, skrev Södermalms stadsdelsnämnd:
Förvaltningens fortsatta inställning i frågan är att dessa aktiviteter som erbjuds vid de öppna träffpunkterna, exempelvis herrträffar, damträffar och festluncher fortsätter, men utan alkohol. Detta utifrån uppdraget om att förvaltningen ska arbeta preventivt (min fetstilning) och utifrån öppna träffpunkternas uppdrag att skapa en meningsfull vardag, motverka otrygghet och ensamhet och öka den sociala gemenskapen för stadsdelsområdets seniorer.
Notera att stadsdelsnämnden här svarade på en begäran om att få servera vin vid vissa tillfällen, medan Margareta Lindbergh endast begärt att de som vill ska kunna ta med sig lite eget vin till festluncherna som serveras ca nio, tio gånger om året. Alltså det behövs inte någon som serverar, utan de som vill tar med sig sin plunta (och om så behövs: medhavt glas) till Seniorträffen och hem igen. Men hur många gånger hon än förde fram just detta så verkade man inte förstå den enkla lösning utan talade om att ”köket måste byggas om” och att ”det kostar 12.000 kronor varje gång man ska begära serveringstillstånd”.
Men vi ska ju servera själva!
utbrast Margareta lätt frustrerat vid flera tillfällen och undrade hur det var möjligt att politikerna i den nämnd hon – kuriöst nog – faktiskt själv suttit för flera decennier sedan, inte klarade att ta in vad det var hon velat få ett enkelt positivt svar på. Och hon undrade också varför hon och andra äldre behandlas som omyndiga trots att de inte är omyndigförklarade utan fullt kapabla att besluta om de vill dricka ett glas vi då och då. ”Det gör jag varje dag”, berättar Margareta, som har för vana att dricka ett glas vin med lite tilltugg på eftermiddagarna. Än så länge har ingen kommit hem till henne och krävt att hon ”i preventivt syfte” ska låta bli att dricka ett glas vin varje eftermiddag. Men det är kanske bara en tidsfråga innan det blir ”vinkontroller” hemma hos ”våra pensionärer” (ett uttryck jag har mycket svårt för, liksom också ”våra invandrare”…). I preventivt syfte. Hon undrar också vad det där med ”preventivt syfte” egentligen är för dumheter. ”Jag är 95 år, vad menar de? Att de ska rädda mig från att bli alkoholberoende och därför ta ifrån mig glädjen att avnjuta de extra goda och festliga luncherna med en god, lätt alkoholhaltig dryck (vin) till?” Ja, man undrar…
Klicka på skärmdumparna för att se och läsa dem i större format.
I intervjun med Margareta i Mitti Södermalm, publicerad den 24 augusti 2024, påpekar hon bland annat detta, som de många inblandade politikerna inte verkar tänka på eller göra någon koppling till:
Att få ta ett glas vin till en festlunch är en rättighet. Minderåriga får byta kön och barn får köra bilar om de kallas EPA-traktorer, men en pensionär får inte dricka vin till maten om den serveras i kommunens regi”
OBS! Jag har citerat allt hon sa, eftersom jag var med och hörde det, men det inte finns med i sin helhet i artikeln i Mitti.
Oppositionsborgarrådet Andrea Hedin, M, har följt skeendet och engagerat sig och fanns också på plats och intervjuades i tidningen. Hon sa bland annat:
För mig blir det förmynderi att säga till de äldre om de får ta ett glas vin eller inte.
Hon har i en skrivelse till kommunfullmäktige fört fram att hon vill att staden ska se över om några av träffpunkterna kan få tillstånd för servering:
Då kan äldre själva bestämma om de vill gå till en träffpunkt där det serveras alkohol. det är en symbolfråga, att inte ta beslut över huvudet på myndiga personer.
Andrea Hedin har alltså ett annat förslag än Margareta Lindberghs betydligt enklare, men det är ändå mycket positivt att hon framhåller att myndiga människor ska få bestämma själva och inte behandlas som mindre vetande.
Det ska också framhållas att kontakten med ordföranden i Södermalms stadsdelsnämnd, Anders Göransson, S, har varit positiv. Kanske skulle han kunna vara med och ändra på policyn tillsammans med M, som han antyder i slutet av artikeln i Mitti. Det självklara borde vara att ansvarig för verksamheten på varje Seniorträff är just det han/hon är utsedd till och avlönad för: att ta ansvar. Att besluta att det går bra om de äldre som vill ta med sig lite vin gör det och de som inte vill dricka vin dricker andra måltidsdrycker. Skulle de vid något tillfälle bli oregerliga av det lilla vin de druckit så ska den ansvariga kunna säga att: ”Är det så där ni beter er så är det slut med vindrickandet till festluncherna!” Det ska inte behöva manglas i möten med 13 närvarande politiker och i femsidiga protokoll. Sunt förnuft är väl ännu inte förbjudet!
Till slut, bästa beslutsfattare av olika färger och former och i alla åldrar (någon kanske själv snart pensionär eller med föräldrars om är det), hörsamma
Jag hoppas det går igenom innan jag dör!
Tilläggsinformation: En ledamot gjorde ett särskilt uttalande gällande protokoll daterat 2023-02-23 med rubriken Skrivelse från (M) och (S) angående måltidsdryck på Södermalms öppna träffpunkter för äldre, (som alltså var initierat av en annan Seniorträff drygt ett år innan Margareta Lindbergh tog upp frågan vid den Seniorträff hon besöker). Martin Westmont, SD, skrev:
Många äldre deltar inte på fler träffar än 10 gånger per år, men det bidrar till en stimulerande och trevlig stund med vänner. Vi ser gärna att förvaltningen ser över möjligheterna att kunna anordna träffar där ett riktmärke om max 10 tillfällen per år kan genomföras där alkoholhaltiga drycker serveras. Vi ser också möjligheter att verksamheten skulle kunna ändras på ett sådant sätt att de kan ses som ett slutet sällskap, vi ser gärna att förvaltningen ser över alla möjligheter så att dessa träffar kan fortgå då de bidrar till välbefinnande och minskar risken för social isolering för många äldre.
Margareta Lindbergh visar att man inte ska räkna ut eller omyndigbehandla äldre personer. Hon har tagit upp kampen ensam. Jag upprepar hennes önskan så som i rubriken också som slutkläm på denna text:
Jag hoppas att hennes önskan går igenom innan hon dör!