Det finns många kloka människor, tillika goda skribenter och debattörer, som jag följer och ofta läser vad de publicerar eller lyssnar på vad de säger i olika sammanhang. Inte alltid har jag samma åsikt som de, ibland tillför de nya perspektiv på företeelser, sådana som jag själv inte tänkt på. Men ofta känner jag igen tankegångar jag själv har och inspireras av att känna igen mig i. Det här är del 2 i en liten opretentiös serie om sådana personer. Efter Josefin Utas skriver jag om Widar Andersson, som kortfattat kan presenteras så här:
Widar Andersson är politisk redaktör på tidningen Folkbladet i Norrköping. Under åren 1991-1998 var han riksdagsledamot för Socialdemokraterna.
Jag har valt att citera ur hans ledarkrönika publicerad den 4 augusti 2022:
Klicka på textrutan för att läsa hela texten.
34 människor har skjutits ihjäl i Sverige under det här årets första sex månader. Väldigt få gärningsmän har åkt fast. Däremot har en 16 -årig misstänkt mördare beviljats svenskt medborgarskap medan han var på rymmen i sitt hemland Armenien. De tre meningarna här ovan är en komprimerad men saklig sammanfattning av läget. Skjutandet och mördandet pågår som aldrig förr medan myndigheterna inte klarar av sina uppgifter. Jag vet inte exakt vad det beror på. Men staten räcker inte till i sina kärnuppgifter. Att ena statliga handen misstänker en person för ett grovt mord på en civil person som försökte ingripa mot ett gangstermordförsök medan den andra statliga handen delar ut ett svenskt pass till den mordmisstänkte; det är naturligtvis ingenting annat än en generande uppvisning i rättsstatlig ineffektivitet.
Widar Anderssons texter är så gott som alltid raka och tydliga. Och kloka, faktabaserade, resonerande. Det bästa med dem, det som främst gör att jag ser honom som inspirerande, är att hans ledarkrönikor inte är ensidigt ”politiska” på samma sätt som så många andra ledarskribenters texter mycket ofta är. Nu sätter kanske någon kaffet i vrångstrupen och tänker:
Men förstår hon inte att ledarskribenter, politiska chefredaktörer inte minst, har i uppdrag att skriva ”politiskt”? Att skriva enligt enligt sin tidnings politiska inriktning?
Absolut. Det förstår jag självklart. Men att en politisk chefredaktör formulerar sig rakt och tydligt och – viktigt! – visar respekt för, och ibland också ger ros och inte bara ris åt personer med andra politiska åsikter, är inte fel. För åsikter som inte uttalats eller ens existerar hos det parti eller det politiska block som skribentens publikation företräder, är självklart inte alltid förkastliga. Och politiken ska i första hand alltid se till medborgarnas bästa, inte främst till det egna partiets önskan om att få sitta vid makten. Widar Andersson klarar med bravur att ta in olika perspektiv och även att, när anledning finns, kritisera ”sina egna”. Det ger trovärdighet och det tror jag är en av anledningarna till att så många, som inte är socialdemokratiskt lagda, gärna läser vad han skriver. Och uppskattar. Vilket i sin tur ju faktiskt är positivt för hans parti.
Här är tips om några av Widar Anderssons hundratals texter genom åren. Läs dem gärna med öppet sinne och utan att aktivt leta efter något att klanka ner på:
• En främling i invandringens segregerade världar. 27 september 2021. Utdrag ur texten:
Jag läste hans bok med växande fascination. Åke Sandberg har lyckats att fånga invandringsfrågans två segregerade världar inom samma pärmar. Å ena sidan den jordnära, politiska och praktiska hållningen. Å andra sidan de dramatiska, teoretiska och ideologiska perspektiven. Sandberg anstränger sig dock inte för att försöka integrera de två världarna med varandra. Tvärtom skulle man kunna säga att han endast antyder att de två världarna skulle kunna stå i konflikt med varandra.
• Magdalena Andersson håller gärna i styrpulten. 2 juni 2022. Utdrag ur texten:
M nådde 2010 sitt bästa valresultat sedan rösträttens införande. Sverigedemokraterna är det enda parti vid sidan av M och S som har den anpassningsstyrda tillväxtmotorn i sina gener. Därför styrs politikens dramaturgi numera också alltmer av relationerna mellan M och SD och mellan SD och S. Det är där det händer. Konkurrensen hårdnar.
• När S och SD så att säga har valt bort varandra. 6 augusti 2022. Utdrag ur texten:
Ett dominerande regeringsparti som Socialdemokraterna lever ofta i symbios med historien; de historiska framgångarna beskrivs gärna som fundament för dagens politik. Sambanden mellan socialdemokratisk regeringspolitik då och nu är en väsentlig framgångsformel som endast till liten del kan ersättas med att tillhöra ett vänsterliberalt block med V, C och MP. Å andra sidan; S behöver en tillhörighet. När S och SD så att säga har valt bort varandra så finns inte så många alternativ. Mycket talar således för det endimensionellas återkomst i blockpolitiken.
Samt Folkbladet Söndags ledarsidas sommarserie om ett tillbakablickande på antologin ”Den nya borgerligheten”.
Fler texter av Widar Andersson finns förstås att ta del av i Folkbladet, för den som vill.
Tidigare text i serien Inspirerande skribenter/debattörer”:
• Inspirerande skribenter/debattörer del 1: Josefin Utas.