Det finns många kloka människor, tillika goda skribenter och debattörer, som jag följer och ofta läser vad de publicerar eller lyssnar på vad de säger i olika sammanhang. Inte alltid har jag samma åsikt som de, ibland tillför de nya perspektiv på företeelser, sådana som jag själv inte tänkt på. Men ofta känner jag igen tankegångar jag själv har och inspireras av att känna igen mig i. Jag har tänkt att göra en liten opretentiös serie om sådana personer. Jag börjar med Josefin Utas som kortfattat kan presenteras så här:
Josefin Utas är forskarutbildad ingenjör och kemist, men också samhällsengagerad opinionsbildare och skribent. Hon har politisk erfarenhet som kommunpolitiker för Miljöpartiet och har senare varit med att bygga upp det nya partiet Medborgerlig Samling (MED). Den senaste tiden har hon innehaft rollen som Slöseriombudsman hos Skattebetalarnas förening.
Josefin Utas text från Facebook den 4 augusti 2022 som jag har fått tillstånd att publicera:
DE YTTRE RAMARNA FÖRST, FÖRE FRITIDSGÅRDAR
Moderaterna kom idag med 52 förslag för att förebygga kriminalitet i Sverige. Många förslag är i rätt riktning, medan andra är mindre bra och vissa saknas.
När jag läser dem blir jag påmind om en skillnad i grundsyn mellan mig och Moderaterna. Eller snarare: Mellan det ”svenska” sättet att göra saker på, och mig. De allra flesta punkterna kunde lika gärna ha kommit från Socialdemokraterna.
Enligt det svenska sättet ska staten forma människor, även deras värderingar. Det gäller både den befintliga befolkningen, men mer aktuellt just nu: De
invandrade. När Sverige tar sig an den höga invandringen blir svaret ännu mer välvillig styrning, stöd, läxhjälp, socialtjänsten ska lösa saker och så vidare för skattepengar.
Klicka på bild- och textrutan för att se den i större format.
I praktiken handlar detta om en massiv kulturförändring. Jag gillar inte det, av flera skäl. Det kan inte vara rollen i någon stat, att kulturförändra en stor del av sin befolkning. Staten och dess makt ska inte användas till det, till att uppfostra eller med social ingenjörskonst styra människor. Men det är också omöjligt.
Det mer liberala är att zooma ut. Jag tror mer på att samhället sätter tydliga yttre ramar, och sedan är det upp till medborgarna att inrätta sig efter dem, på sitt sätt, under eget ansvar.
Allra viktigast för Sverige, som jag ser det, är att landet får en hållbar förändringstakt. Då behövs bland annat en hållbar och därmed kraftigt minskad invandring. Det är en grundförutsättning för precis allt, inklusive att mota kriminaliteten. Så kan naturlig integration (inte styrd av politiker!) ske och kärnuppgifterna kan klaras.
Jag vet att M har migrationsrelaterade förslag. Men jag menar att min övergripande syn är lite annorlunda. De yttre ramarna är allra viktigast och att stärka allas egna ansvar inom landet. Jo, staten måste kliva fram mycket tydligare vissa områden än idag – men måste också backa rejält på andra sätt. Behövs en ny attityd för detta, som tyvärr inte riktigt finns hos befintliga riksdagspartier. De är för lika varandra i detta avseende.
Josefin Utas skriver också på Josefin Utas blogg.
Kommentar: Texten behöver egentligen inte kommenteras särskilt mycket. Bara läsas och på djupet begrundas. När jag läste den fastnade jag för detta:
Enligt det svenska sättet ska staten forma människor, även deras värderingar. Det gäller både den befintliga befolkningen, men mer aktuellt just nu: De invandrade. När Sverige tar sig an den höga invandringen blir svaret ännu mer välvillig styrning, stöd, läxhjälp, socialtjänsten ska lösa saker och så vidare för skattepengar.
I det stycket ligger en stor del av förklaringen till varför det gått – och går – så illa för Sverige vad gäller just integrationen av asyl- och anhöriginvandrare från utomeuropeiska länder.
Men också det som Josefin Utas skriver om hur svenska staten (= de personer som för tillfället sitter i riksdag och regering) vill forma befolkningens värderingar och styra och kontrollera den helst ner i allra minsta detalj, är viktigt. För det pågår ett enormt tryck på människor att strömlinjeformas och tycka ”rätt” för att de inte ska mista sina jobb, bli utstötta och paria i sitt eget land, hotas och hatas och knappt kunna existera. Det finns exempel på människor som tagit sina liv för att det ”drevats” mot dem när de råkat ha helt andra åsikter och tankar än de som för tillfället ingår i den påbjudna ”vääärdegrunden”.