Under rubriken Politik kan påverka många asylärenden tar Sveriges Radio P1 den 6 maj igen (eftersom samma sak har tagits upp ett antal gånger tidigare) upp sammansättningen av de politiskt tillsatta ledamöterna i landets migrationsdomstolar:
Den politiska tillhörigheten hos migrationsdomstolarnas nämndemän kan vara avgörande för om en asylsökande får stanna i Sverige eller inte. Ny forskning visar att sannolikheten att få asyl minskar om en nämndeman nominerad av SD sitter i rätten.
Genomgående i inslaget och intervjuerna är inte att man vill diskutera hur rättssäkra och korrekta besluten är. Nej, grunden från vilken diskussionen och rapporteringen utgår är i stället ”hur många fler som får stanna” resp ”hur många färre som får stanna” beroende på om det sitter sverigedemokrater, kristdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister eller andra som nämndemän miljöpartister i migrationsdomstolarna. Som om rättssäkerhet vore en politisk fråga…
Om studien, som inslaget baseras på och som gjorts av Linna Martén, nationalekonom vid Uppsala universitet, säger hon själv:
De här resultaten tyder på att det finns en slumpfaktor i de här besluten. För den enskilde individen innebär det att vem som fattar beslutet om du får asyl eller inte kommer påverka sannolikheten att du får det. Och det måste för den enskilde individen framstå som rättsosäkert.
Hon verkar alltså inte i sin studie ha varit ute efter att undersöka rättssäkerheten (trots att hon talar om den) vad gäller besluten i migrationsdomstolarna. Hon har i stället velat visa var, hur och av vilka nämndemän asylsökande som fått avslag av Migrationsverket på sina ansökningar, sannolikast ges uppehållstillstånd. Men det är ju något helt annat än att undersöka var rättssäkerheten är störst.
Det faktum att en migrationsdomstol ändrar Migrationsverkets beslut från avslag till tillstånd kan ju inte sägas utgöra bevis för att systemet är ”rättssäkert”. Rättssäkerhet är inte att så många som möjligt ges uppehållstillstånd i Sverige, rättssäkerhet kan faktiskt också vara tvärtom: att betydligt färre får uppehållstillstånd. Det verkar som om ordet/begreppet ”rättssäkerhet” i den här studien – och av SR P1 – inte används i dess rätta bemärkelse utan att man har valt att omtolka det så här:
Rättssäkerhet = att alla (helst) som sökt asyl och av Migrationsverket inte befunnits ha skäl att beviljas uppehållstillstånd, ska få det i migrationsdomstol.
Och i enlighet med den tolkningen av ordet/begreppet blir slutsatsen då att eftersom nämndemän med politisk tillhörighet i KD, V eller MP är mer benägna att ”köra över” Migrationsverket och bevilja uppehållstillstånd när verket har avslagit begäran, så är det bäst för ”rättssäkerheten” att de sitter som nämndemän. Slutsatsen blir då också att det inte är bra att personer från SD (eller M och S) sitter som nämndemän i migrationsdomstolar, eftersom de enligt den här studien, inte är riktigt lika benägna att ändra Migrationsverkets beslut som de tidigare nämnda. Att också väga in Sveriges och dess invånares rättssäkerhet i ekvationen är, enligt studien och SR P1:s tolkning, inget som behöver/ska göras.
Många, inklusive jag själv, anser i stället att rättssäkerhet i asylärenden – precis som i alla andra rättsliga ärenden – måste vara att det, efter noggrann kontroll av identitet, nationalitet, bakgrund (inga terrorister och kriminella), omständigheter, dokument, berättelser och kontroller som gjorts, fattas beslut i enlighet med utlänningslagen och ratificerade konventioner. Utgångspunkten ska givetvis varken vara att ”alla ska få stanna” eller att ”så få som möjligt ska få stanna”. Antalet personer som beviljas uppehållstillstånd har ingenting med den typ av ”rättssäkerhet” att göra, som studien pekar på. Det är utredningarna, sammanvägningen av fakta och annat i ärendet – och om Migrationsverket anses ha fattat ett felaktigt beslut – som ska ligga till grund för om domstolen ska ändra Migrationsverkets beslut. Det är det som är rättssäkerhet, inget annat.